Imorgon ringer min klocka 06.30. Det var länge sen jag behövde kliva upp så tidigt. Jag ska gå ut och ta emot en valp som jag ska sitta vakt åt. Varför då kan man undra sig? Jo för att när min moder frågade "Om tre veckor ungefär, kan du sitta hundvakt då?" så tänkte jag att ja men det är långt dit. Men vad spelar det för roll att det är långt kvar? Nu sitter jag här med världens huvudvärk efter att ha plockat på mitt rum. Jag orkar inte ens gå ner för att hämta kalaspuffar i oboy. Som man förövrigt kan äta alldeles utmärkt! Morgondagen kommer nog sluta i katastrof med behov av magpumpning på en valp. Jag har en konstig känsla inför morgondagen.