Jag har tillbringat mycket tid idag på att tänka tillbaka. Gud va snabbt tiden går.
   Det känns som förra veckan, men ändå en livstid sedan jag upplevde avslutningsdagen i nian. Det var så jäkla kul! Vaknade jätte tidigt och blev skjutsad till Aldijana, för vi skulle göra oss i ordning tillsammans och sedan åka till kyrkan för att säga hej då till klassen vi avskydde. Sen på kvällen så bar det av till Furuvik där jag, Aldijana och Christine, till en början åkte karuseller och hade roligt en hel kväll. Kvällen blev bara roligare när vi hittade Patrick och hans vän Fredrik där också. Jag kommer speciellt ihåg larven, parishjulet och kaffekopparna. I kaffekopparna så lämnade Patrick ett fotavtryck...på Christines tutte. Don't ask me. En minnesvärd dag.
   Glömmer aldrig när jag och Helena skulle försöka smälta choklad i micron. Vi ville fylla gamla kalendrar med choklad. Vårat resultat blev skit äckliga muffins liknande klumpar som fåglarna fick tillslut. Jag tror vi gick i trean eller fyran då. Det är EVIGHETER sen. Undrar vad som har hänt med alla sen dess. Det skulle vara kul med en klassträff. Kanske.
   Tänkte på tiden med Josse också. Vi hade bra många roliga stunder. Jag kommer knappt ihåg hur vår tid slutade. Eller började för den delen.. Jag kommer ihåg några enstaka tillfällen mot slutet bara. Undrar om jag har förträngt hela den perioden i mitt liv. Jag glömmer dock aldrig parkrocken då jag dansade tryckare med någon främling till Hardcore superstar och gitarristen gjorde hellikoptern. Jag kommer inte ihåg så värst mycket, men kul var det, delvis iaf.
   Första gången jag träffade Prasse och Tengan känns också som igår men ändå som en livstid sedan. Aldijana följde med mig till Valbo, som var en kompromiss då det var halvvägs mellan Gävle och Sandviken. Jag vet inte hur mycket vi förstörde den dagen. Den ena grejjen efter den andra gick sönder i vår framfart. OCH det mest oförglömliga från den dagen var när Aldijana föll, stenhårt på sina knän, (enbart på skämt) för Tengan. OFÖRGLÖMLIGT!
   Tiden går fort. Ibland så fort att minnet inte hinner med riktigt. Det är därför jag har en hel minneslåda fylld med saker som ska påminna mig om perioderna i mitt liv. Alla borde ha en sådan låda, för ibland så behövs den.



Kort är det bästa sättet att bevara minnen, därför älskar jag just det här kortet. Jag och min käre broder hos farmor och farfar. That's all for now. Take care now, bye bye then!