Vi tog Pompe för att han annars skulle avlivas. Hans gamla ägare svälte honom och han levde plågad under det året han bodde där. När vi fick honom hade revbenen växt ihop, så som om du flätar ihop fingertopparna och han var rädd för allt och om sin svans. Vi har haft honom i 11 år nu och han har fått det bra.
   Kollade på Oprah imorse och grät en skvätt. Det handlade om hundar och katter och hur man som ägare ska göra och hur man ska kunna stoppa massavlivningar av bra djur. Det visades bl.a. hemska klipp på stackars hundar som levde i hundfabriker.
   Mannen som var med i programmet hade besökt en hundfabrik, tagit med sig en hund räifrån och sedan kommit tillbaka på ett till besök. Då hade ägaren till fabriken frågat hur det var med hunden och när mannen svarat att hunden mådde så bra så och sprang runt i hemmet som en vanlig hund, blev fabriksägaren chockad över att hunden var med familjen och att den bodde i samma hus. Dessa djur är som varor, som mannen sa till Oprah, hundarna är som majs eller som en sak.
   Skulle jag köpa en hund så skulle jag defenitivt inte gå till en uppfödare, jag skulle köpa en från en hundgård. Hellre räddar jag en hund från avlivning än att sätta fler djur till denna värld där det finns överflöd av dem. Skaffa hemlösa djur och inte dyra djur från en uppfödare!