Jag lyckades ta kort på våran ekorre som springer runt här i Boänge, genom mitt fönster på 50 meters avstånd, men iaf. Han är svår att ta kort på kan jag säga. När jag visar mamma att jag har lyckats ganska skapligt ändå så skriker hon "Den jäveln äter på min gran!!!". Hon sa inte att jag var duktig som äntligen hade lyckats någolunda eller så utan hon bryr sig bara om att den jäveln äter upp hennes gran.
   Jag tyckte att han var skit söt när han tog tag i kvistarna och snaskade i sig skotterna. Han hade en väldans bra teknik. Jag tyckte att jag lyckades med något som tycktes vara omöjligt, mamma tyckte bara synd om granen.