Krilles kompaktkamera
Det är en person här i världen som får mig att göra saker som jag annars aldrig skulle ha gjort. Krille övertalar mig, rätt så ofta faktiskt, att prova nya saker åtminstone en gång. Om det då inte var en höjdarupplevelse så får stackarn höra det bra länge efteråt och jag får höra om det efteråt också, kanske inte av honom men av andra.
   Bomberman är ett prima exempel. Jag ville inte spela mot honom och hans broder, men blev övertalad och spelade, min akuta panik satte igång och jag började nästan gråta. Sedan dess, för ett år sedan eller så, har jag fått höra mycket om mina panikattacker som är fruktansvärt roliga för alla andra.
   Numera så vet jag att det bara är att tuta och köra och att försöka låta bli att förstöra något på vägen. Ibland kan det hända att jag faktiskt uppskattar hans påtvingade påhitt. Jag undrar bara om det finns något knep för att bota min panik? Jag klarar inte av att spela spel som går på tid eller om det går snabbt eller om alla är emot mig. Knep? Någon?