"Like sands through the hourglass, so are the days of our lives" Vem har inte hört dessa ord? Alla borde kunna den här vinjetten utantill. Jag kan den och jag har sett Våra bästa år ett fåtal gånger. Jag skulle inte ha sett det alls om det inte vore för en vän som följer seriern.
   Jag undrar hur denna serie kan vara så populär som den är. Första avsnittet dök upp på tv 8 november 1964 och har sänts nästan varenda vardag sedan dess. Hur sjutton går det till? Dom få avsnitt jag såg förut såg jag för fyra eller fem år sedan och om jag tittar på det nu så känns det som om ingenting har förändrats. Kanske det är därför så många ser på det, för det gör inget om man missar ett avsnitt eller fem, man hänger iallafall med.
    Det är inte bara saknaden av tidsperspektiv som jag stör mig på, det har nu gått för långt och allt görs för att hålla storyn uppe. Folk som dog för tio år sedan dyker plötsligt upp igen, men som den elake tvillingen eller liknande. Folk får minnesförluster och luras till att tro sig vara utomjordingar. Jag vet inte exakt om det är precis så här, men när mina vänner har pratat om Våra bästa år så är det så här det har låtit ungefär. Någon gång måste det väl bli utdraget och uttjatat tycker jag.
    Jag såg precis någon minut av det för att kolla om det fortfarande handlade om samma problem som för fyra eller fem år sedan. Jag kunde inte kolla, jag skämdes över det dåliga skådespeleriet, det dåliga manuset och alltihop. Det var ju uselt! Det var som att se några barn visa upp en skolpjäs.
  Nej, jag förstår inte alls hur denna serie kan fortsätta visas och fortsätta vara så populär. Det är helt obegripligt. Kan någon som följer seriern förklara varför det är så bra för mig? Varför stannar folk hemma för att titta på denna serie? Hur har det kunnat gå runt i 44 år? HUR?