Mina ögon fungerar som kameror numera. Vad jag än kollar på så tar jag kort i huvudet och funderar på var jag skulle ha placerat en riktig kamera och vilka inställningar jag skulle ha använt mig av. Det är riktigt irriterande att sitta i en bil och ta en miljard bilder i huvudet och inte ha tillgång till kamera eller tid till att stanna. Jag upplever det varenda gång jag tar mig fram och tillbaka till Krille. Det är lika irriterande att inte ha rätt utrustning för att förverkliga huvudbilderna med kameran.
Idag hade jag dock tur. Gissa om kameran flög fram när jag såg det röda och turkosa i ett glas med vatten och syrebubblor. Allt som behövs för en sådan här bild är ett glas med vatten, något färgglatt i bakgrunden och under glaset, jag använde mig av allt som ligger på mitt nattduksbord.