Mina vänner, det ser bra ut inför sommaren, eller hur?

31/5 Eric Clapton & Steve Winwood

12/6 Kiss

8-10/7 Deep Purple på Rockweekend (Inga biljetter bokade, men visst sjutton ska vi dit!)


7/8 Alice Cooper, Heaven & Hell, Iggy & The Stooges, Iron Maiden, Mötley Crue på Sonisphere.

Gissa om jag är lyckligt lottad och gissa om jag kommer må bra efter den här sommaren? Jössanes!
Jag har dessutom Jonas Gardell att se fram emot i mars. Kan det bli det bästa året?

Gissa om jag sitter och är chockad? Från prat om befordran och om skiftändringar nästa vecka till att lägga ner hela Ericssonfabriken i Gävle. Gissa om pojkvännen och hans släkt är chockade som nästan alla jobbar där på Ericsson. Hur kan man inte ens ha pratat om det och sedan vips bara meddela att alla är sparkade? Nu är ingen det minsta lilla beredd på att bli arbetslösa. Fy fan va dåligt! Fy sjutton vilken chock jag är i!
Jag är inte ensam om det heller.

Imorgon ska jag hänga med den här grabben, Charlie, därför blir det inte mycket bloggande alls. Får se om det blir av sen när jag kommer hem. Lille Charlie är inte så liten längre (absolut inte lika liten som på bilderna ovan) och ska kastreras imorgon. Angelica måste jobba så jag får äran att hämta lillvännen hos veterinären. Ses kanske imorgon mina vänner!

Oh yeah! Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så lätt att få biljetter, men det var det. I sommar ska jag se KISS! Maiden 2008, AC/DC 2009, KISS 2010 och det ska fan bli Metallica 2011, annars jävlar! Ångrar mig något grymt att jag inte såg dem i år, irriterande att de ignorerar oss 2010 och därför hoppas vi på 2011 istället. Vilka fler band bör man se innan man faller av pinn?

Igår var jag äntligen ut med min favorit, Angelica! Vi blev kompisar under högstadiet, umgicks ofta till typ januari/februari någon gång i år då vi helt enkelt tog tag i våra liv på olika håll och hade fullt upp med allt annat. Vi gled ifrån varandra en aning.
Men igår då kom vi igång igen och jävlar så kul jag hade! Hon är ju så sjukt härlig och underbar! Först så fick jag se hennes lägenhet med hennes fantastiska lösningar och jag fick träffa Charlie, jag fick en snabb genomgång om vad som har hänt under nästan ett år och sedan blev det utgång. Vi dansade oss svettiga inne på Heartan i Gävle och lyssnade på ett grymt band och jag hade ont i mungipor, fötter och vader efteråt.
Jag har saknat dig Angelica, du är fortfarande lika underbar som förr! Är hon inte den snyggaste pirat ni sett?
PS. Min andra underbara favorit kom och hämtade mig efter utgången och jag är så glad att jag har honom. Min kille Krille! Jag är så sjukt tacksam för att jag har honom! DS.

Nu är jag hemma efter två dagar borta och framför datorn efter en dags firande. Först åkte jag till Amanda som fixade mitt hår och jag kan inte tacka henne nog, hon är så jäkla duktig! Hon borde få stipendium och en inbjudan till en frisörskola. Tack för både sällskap och en frisyr!
Efter att ha sovit hos henne så kom Krille och hämtade mig och så åkte vi hem till honom och gick ut och åt på Churchstreet. Man får vänta i en mindre evighet på plats och på maten, men jösses så gott det är!! Tack så mycket för den supergoda maten Krille!
När klockan precis slagit tolv och det blev 8:e november så fick jag grattis sms och en present av Krille. En dvd om Micheal Jackson (inte den nya efter hans död) och två biobiljetter, tack ännu en gång Krille! Sen sov vi och när jag vaknade kom Krille med ännu mer presenter. Säsong ett och två av Dark Angel, Beyonces nya skiva och en extern hårddisk. Hur glad blev jag på en skala? Enormt!!
Efter att jag fixat mitt nya hår och sminkat mig (notera att jag sminkade mig!), så åkte vi hem till mig där moster och kusin väntade.
Jag fick pengar av forsbackasläkten och av moder och fader och av broder fick jag första och andra säsongen av Ghostwhisperer. Helt sjukt! Den 25:e kommer fem säsonger av Grey's Anatomy som jag också fått av familjen.
Gissa vad jag ska göra resten av mitt år som 21?

Här är en före och efter bild på nya frillan, typ. Vi kom på att jag skulle ha fotat en förebild när vi redan hade börjat klippa och färga...så jag får återanvända den senast tagna bilden på mig.

Det var enormt konstigt att tvätta håret och att klia sig i nacken efter fredagkväll..

Jag fyller 21 år 8:e november, vilket är snart och eftersom att jag är arbetslös så har jag rätt att ha en evighetslång önskelista och jag har rätt att böna och be för att få det jag vill. Vi säger så iallafall, så här kommer min önskelista och ni behöver inte känna er blyga, det är bara att skicka presenter trots att vi aldrig träffats!

1. Nytt kamerahus, helst Nikon och en uppdatering från min D60. Dvs, vad som helst duger.
2. Närbildslinser, till både 52 och 58mm.
3. Stativ, det som jag fick förra året har ju då gått sönder.
4. Donationer till Sensa Tempo, antingen i pengar eller i pärlväg.
5. Ett par svarta pumps.
6. En bärbar dator, jag är inte kräsen, så du behöver inte vara kräsen.
7. Ny mobiltelefon, just nu har jag broders gamla då min är fuktskadad.
8. Pärlförvaring, allt som jag kan ha pärlor i och som inte tillåter småpärlor att rymma.
9. Pärlmatta.
10. Minneskort till kameran.
11. Kameraväska, jag behöver en större väska, speciellt om du ger mig ett nytt kamerahus.
12. Galgar, jag kan inte hänga upp alla mina kläder och fler galgar behövs. PANIK!
13. En resa till Marocko eller Amazonas eller ett land du har råd med...
14. Ett vackert smyckesskrin. Ett tips, det måste vara gigantiskt.
15. Hörlurar till min Ipod, utseende spelar ingen roll, så länge de kommer in i mina öron som är väldigt små.
16. Nagellack i alla möjliga färger.
17. Hårband, i alla färger och format, desto mer anpassningsbart det är för min lilla skalle, desto bättre.
18. Hårfärg och en klippning, kolla bara på bilden ovan, tycker du inte synd om mig?
19. Ett jobb.
20. En lägenhet.
21. Vad som helst som du tror att en arbetslös behöver!

Okej? GO!

Nikon D60+Nikkor 18-55mm f3.5-5.6
Sådana här dagar då allt inte riktigt stämmer och man känner sig snarare på botten än på toppen så kan det vara bra att umgås med någon som piggar upp. Idag saknade jag den personen. Imorgon ska jag åka till honom och träffa honom igen och så ska vi äta på Churchstreet och kasta jordnötsskal på golvet. Det ska banne mig pigga upp mig!
Eftersom att jag då ska iväg imorgon och vara borta hela kvällen så undrar jag om en frågestund skulle uppskattas? Det har varit jätte många bloggare som har haft det på sista tiden och jag kom på att jag aldrig haft en sådan. Jag berättar inte så värst mycket om mig själv, så det kanske är någon som undrar över något? Jag tycker det mest skulle vara pinsamt om jag hade en frågestund och inte en jäkel undrade något därför frågar jag först.

Ibland lyckas vi få in lite extra pengar här i hemmet, såsom bidrag av mor- och farföräldrar, skattepengar eller liknande och varenda gång sker samma sak. Istället för att räkningar betalas eller något nyttigt görs så tar fader en tripp till alla affärer han kan komma på i stil med Biltema, Jula, Rusta osv. Inte för att han har något speciellt att köpa utan enbart för att leta reda på något han kan spendera pengarna på, vad som helst.

Idag kom han hem med en slipmaskin till enbart motorsågskedjor. Hur ofta använder man en sådan? Högst en gång om året. Även om han har klarat sig utan en sådan maskin i 40 år så måste han ju ha en. Det är det här som är lite jobbigt. Han köper saker som han sedan aldrig använder eller som används en eller två gånger.
Så om ni någon gång behöver en konstig maskin som antagligen ingen annan har så är det bara att komma hit och leta. Pappa har säkert en sådan som står och dammar någonstans. Det skulle ju vara bra om någon använde skiten iallafall.

Efter en underbar start på dagen med en fika på stan med den bästa av dem alla, Christine, så satte jag mig ner och började smida planer för mina smycken. Det gick inte så väldans bra, så nu ser jag ut som på bilden ovan, men jag ser (förhoppningsvis) ett år äldre ut och med kortare hår.
Det suger att få miljontals bra idéer och att då upptäcka att man bara har hälften av grejerna för att kunna genomföra skiten. Jag tycker att jag har så jäkla mycket pärlor och material, men när det väl ska skapas så har jag inte alls något som passar. Det suger! Så nu vet ni det...

Nikon D60+Nikkor 18-55mm f3.5-5.6
Idag kom jag hem efter en veckas vistelse i Västerås och i Gävle. Jag släpade med mig kameran, men orkade inte och hade inte tid till att fota alls. Antingen regnade det eller så hade jag inte tid eller ork till att faktiskt leta motiv. Notera det allihopa, jag orkade inte se världen i foton! Eftersom att det inte blev några foton knäppta så bjussar jag på en bild på vovven min som jag saknade väldans mycket istället.
Vad ska jag säga (skriva) om veckan som har varit då tro... Jag åt kyckling i olika former åtta gånger, ÅTTA gånger och jag åt inget annat från torsdag till söndag. Klå den ni! Jag upptäckte att Västerås inte alls är så stort som jag trodde att det skulle vara. Fredagen blev inte alls så värst underbar som jag trodde att den skulle bli, men resten av helgen/veckan har varit rätt så rolig faktiskt.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att somna framför tv:n, det brukar bli så när jag har sovit borta. Jag blir alldeles tom och slut i skallen av att umgås och av att vara social.
Nu tänkte jag svara på kommentarer och drömma om kycklingsallad innan jag gosar mer med vovven.

Bild lånad från en annan blogg

Igår var första gången jag såg och hörde Stephen Lynch, vilket var bra för då var alla skämt nya för mig.
Han uppträdde, med vänner, på Oscarsteatern i Stockholm igår kväll. Så vi tog en roadtrip ned dit.
Leta reda på honom på youtube och skratta lite om du inte hört honom förut.

Jag blev lite halvt deprimerad nyss. Flera bildfiler i flera olika mappar har helt plötsligt slutat fungera och blivit tomma på min externa hårddisk. Både bilder jag har redigerat och bilder som jag inte ens har rört. Allihopa har fungerat tidigare och de blir skadade vid olika tillfällen också. Jag är jätte noga med att koppla ur den externa hårddisken precis så som man ska och jag har sökt efter virus och ändå blir filer skadade.. Vad händer och vad gör jag åt det?

Krilles kompaktkamera
Det är en person här i världen som får mig att göra saker som jag annars aldrig skulle ha gjort. Krille övertalar mig, rätt så ofta faktiskt, att prova nya saker åtminstone en gång. Om det då inte var en höjdarupplevelse så får stackarn höra det bra länge efteråt och jag får höra om det efteråt också, kanske inte av honom men av andra.
   Bomberman är ett prima exempel. Jag ville inte spela mot honom och hans broder, men blev övertalad och spelade, min akuta panik satte igång och jag började nästan gråta. Sedan dess, för ett år sedan eller så, har jag fått höra mycket om mina panikattacker som är fruktansvärt roliga för alla andra.
   Numera så vet jag att det bara är att tuta och köra och att försöka låta bli att förstöra något på vägen. Ibland kan det hända att jag faktiskt uppskattar hans påtvingade påhitt. Jag undrar bara om det finns något knep för att bota min panik? Jag klarar inte av att spela spel som går på tid eller om det går snabbt eller om alla är emot mig. Knep? Någon?

Jag gick efter ån med moder och Pompe tidigare idag, när vi kom hem så tittade jag lite snabbt på mina ben om jag såg någon fästing, vilket jag inte gjorde. När jag hade gått runt och fotat lite, dock bara på våran gräsmatta, satte jag mig ner vid datorn och tyckte att det kröp på mig.
   Jag hittade den minsta fästing jag någonsin sett, den hade inte ens fått färg än. Jag tog bort den och gick till köket och sköljde ner den i slasken (för liten för att mosa). Jag kollade då igenom kroppen noggrannare och hittade hur många som helst, det kryllade av millimetersmå fästingar. Broder fick hjälpa till och leta, men när jag hittade fem stycken på ljumsken, då fick det bli en dusch. Har aldrig tagit en sådan noggrann dusch förut. HIttade över 30 stycken tror jag.
Usch för de små jävlarna!

Nu har jag dragit ut på det länge nog. För alla er som är så nyfikna på mitt liv och Rockweekend 2009 får nu ett helt inlägg.

(Krille, Adam, jag och Jonatan. Peter (som tar kortet) saknas.)
Torsdag: Vi kom dit runt 12 och började slå upp våra tält, i panik för det regnade. Vi gick sedan på upptäcksfärd i jakt på mat. Efter cirka 1 sekund inne på själva området så var skorna dyngsura och leriga och bättre blev det inte. Innan kvällen var slut så hade två par jeans förbrukats och mina converse var inte längre svarta. Leran hade stänkt uppför hela benen, mest pga allt folk som kutade förbi. Det positiva var all musik, jag såg LA Guns, Dia Psalma (igen), lite Testament och W.A.S.P och slutligen såg vi D.A.D. Vi såg inte alla band, men vi hörde dem.

(Mina och Krilles skor.)

(Leran med sovplats för alla kämpar som inte orkar hela vägen, dag två)

(Lera vid matställerna på området under fredagen. Här har halm lagts ut för att göra det möjligt att gå.)

Fredag: Jakten på stövlar började och efter mycket letande hittade vi ett par vadderade stövlar i storlek 38 som var gigantiska, i Bollnäs. De dög bra och äntligen gick det att gå runt obehindrat. Plötsligt så blev leran kul istället för en plåga. Lite uppmärksam var man ändå tvungen att vara då man fastnade bra om man stod still för länge. Fredagens musik: Corroded, Crucified Barbara, Paradise Lost (på håll), Mustasch (igen), hörde början av Arch Enemy, U.D.O (från öltältet och vårat tält), Chickenfoot och lite Sator.

(Jag och Krill på "morgonen".)

(Chickenfoot, jävligt härlig stämning!)

Lördag: Sista dagen och två av mina färdkamrater låg avdäckade nästan hela dagen, eller ja en av dem låg avdäckad hela dagen. Sprit, gamla pensionärer och miljonärer var tydligen inte bra för Adam. "Jag får inte av mig stöveln och Adam bara spyyr", sagt av en väldigt uppgiven och full Jonatan, mitt i natten. När Jonatan fått i sig mat blev det lite fart i honom iallafall. Lördagen avslutades med bra musik och en massa growlande: Nightingale, Hot leg (bara två låtar då det fan inte lät bra), Queensryche, Edguy och lite Dimmu Borgir, från tältet hörde vi även Napalm Death.

(Bröderna Andersson och den stolte fadern Andersson. Krille tycker inte att det är äckligt, han är nog mer rädd för att det ska göra ont.)

(Edguy, som spelar med allsång i publiken.)

Söndag: Vi släpade ut en nyvaken och därför smått sur Krille ur tältet och packade ihop så snabbt vi kunde. Kom hem till Gävle runt 14.00, tror jag.

(Entrén på söndagen)

Bäst under festivalen: Allt var kompakt, man kunde sitta vid sitt tält och höra musiken hur bra som helst, med kikare slapp man röra sig alls. Annat var det i Borlänge på P&L där man sprang arslet av sig.
Bästa musiken: Mustasch (mest pga stämningen), D.A.D, Chickenfoot och Edguy.
Sämst under Festivalen: För få bajamajor och vattenställen. Man lär känna mycket folk i bajamajakön måste jag tillägga. Säkerheten var väl inte så värst bra heller, men det gick ju snabbt däremot.
Sämsta musiken: Hot Leg och jag gillar inte dödsmetall, så alla sådana band var inget för mig då.
Största frågetecknet: Hur fan kom man på textraden "Balls to the wall" och vad fan menas med det? Jag var inte ensam om att undra detta på campingen. Läser man texten eller faktiskt lyssnar på den så förstår man lite bättre, men iallafall..

Det tog lång tid att få in alla bilder... Senare eller imorgon kommer bilder från gårdagen istället för idag.

Ja, då var jag hemma igen. Det var lerigt, skitigt och JÄVLIGT bra musik! Jag har haft det jäkligt bra och mina converse överlevde lervällingen. Note to self: Kom alltid ihåg att ta med gummistövlar och riktiga regnkläder till festival.
Chickenfoot och Edguy fick följa med hem i t-shirtformat. Jag är nöjd, sååååå nöjd, efter den här veckan. Hur har ni haft det?

Efter en runda i Valbo fick jag världens spänningshuvudvärk av förkylningen och la mig och sov. När jag vaknade var Michael Jacksons minnesstund på fyran. Vilken man det var, jag håller med karln som kommenterade, det är synd att Michael inte fick höra alla starka och värmande ord som sades idag när han var i liv. Jag kunde hålla mig ifrån att gråta under hela alltihopa och precis innan det är slut så talar hans dotter, tårarna välde ner för mina kinder.
   Jag kom och tänka på hur länge jag har gillat hans musik, han var min första idol och när (nästan) alla vände honom ryggen, då det var pinsamt att lyssna på honom, så lyssnade jag och gillade det. Jäklar vilka texter och jäklar så bra han var! Min favoritlåt är "Man in the mirror", vilken är din? Vad gjorde du när du fick veta att han var död? Jag satt på min campingstol på P&L och läste rubriken på en gratis aftonbladet som passerade. Det kändes inte riktigt då, det kändes riktigt att se hans dotter gråta och bli kramad av familjen dock. Vilken man!

Orkar du inte läsa, gör då inte det.

Tisdag: Vi kom till Borlänge runt 19.00 och ställde oss i kö. Kön varade i 1½ timme innan vi fick våran tältplats, på andra sidan campingen i förhållande till våra bekanta. Solen sken och det kändes skapligt. Efter att ha fått upp tältet besökte vi våra bekanta och lärde känna området. Det tog ett bra jäkla tag innan vi hittade festivalområdet. Vi hittade en karta över festivalområdet, men på den var det inte markerat var fan vi var någonstans. Vi hittade fram efter ett tag iallafall.
Onsdag: Vaknade runt 09.00 för att det inte gick att sova längre i bastun till tält. Käkade mat och letade bekanta, såg General Knas & vänner, satt i öltält och såg Mimikry, innan vi letade oss tillbaka till campingen såg vi Hoffmaestro.
Torsdag: Vaknar ännu en gång före 09.00 pga värmen och krälade ut ur tältet för att sätta sig i den minimala delen skugga som fanns. Vi bestämde oss för att 40kr för en dusch skulle vara värt det och vi duschade. Riktigt värt det var det väl inte då...
Torsdagen var dagen då det började på riktigt och det märktes på alla köer till tamigfan allt. Vi såg: Evergrey, lite av Sofia Karlsson , Backyard Babies, Monster Magnet, Warrior soul, Sven Zetterberg (missade Johnossi pga av gångavståndet), Volbeat, Thåström och Mötley Crue. Tältet nästa!

(Mötley Crue på scenen)

Fredag: Gissa när vi vaknade? 09.00.... började verkligen känna av bristen på sömn och att solen hade bränt sönder hela mig. Henry Rollins sågs och hördes, vi såg och hörde Doherty och Babyshamblers två snabba svängar, såg även Gogol Bordello en snabb sväng, sen blev det The Sounds, Turbonegro, lite Winnerbäck på avstånd, Sky High och Mando Diao.

(The Sounds på den gigantiska skärmen)

Lördag: När kan vi ha vaknat tro? Före 09.00. Efter frukost promenerade vi till festivalområdet för att se: Dia Psalma, The Leather nun, Wildhearts, en aning Winnerbäck, Chris Cornell, Raised Fist och slutligen Faith no more. Hela gänget samlades och drack så mycket vi orkade för att bli av med all alkohol. Natten avslutades med en uppblåsbar sumodräkt och en massa galna människor som jagade sumobrottaren.

(Chris Cornell sjungandes på den gigantiska skärmen)

Söndag: Packade ihop, promenerade i den plågande hettan till bilen, trängde ihop oss sex stycken i en bil för fem. En av grabbarna bestämde sig för att moona alla vi körde om och speciellt kul var det i 180 på motorvägen. Skrattade gott gjorde vi. Gissa om det var skönt att ta en lååång dusch när vi kom hem?

Under hela veckan var det klarblå himmel, minimalt med skuggor och irriterande stekhet sol. Både jag och Krille brände sönder oss och det var så man fick panik av värmen. Det gick inte att stå och hoppa framme vid scenerna på lördagen, det orkade vi inte. Allt vi ville ha då var en molnig himmel eller regn. Jag vägrar befinna mig i solen på minst en vecka till.
    Vad var det som var bra då? Chris Cornell var riktigt jäkla bra, det var hålligång hela tiden och det var inget tråkigt mellansnack som drog ner allt. Riktigt bra! The Sounds var också skit bra, av samma anledning. Jäklar vilka ben kvinnan har! Mimikry var bra som alltid, synd att de spelade i ett trångt öltält bara. Volbeat var as bra, mest för att deras musik är just det, as bra.

(Volbeat för hela slanten)

Hoffmaestro hade nog varit bättre någon annanstans. Lite för trångt och jag såg inte ett jäkla nå. Faith no more var roande att se, synd att man var så sjukt jävla trött bara. Bäst var nog ändå Henry Rollins. Jag garvade och garvade och garvade. Han blandade allvar med humor på ett jäkligt bra sätt och det var roligt som fan!

(Henry Rollins pratandes om sitt hemland USA)

Bästa maten var nog kycklingbaguetten inne på campingen eller pastan inne på festivalområdet. Jäklar så jag längtade efter husmanskost och typ mos med fiskpinnar. Sämsta maten var nog fiskbaguetten som skulle vara en kycklingbaguette. Sämst på hela festivalen var solen, campingplaneringen och gångavstånden.
Jag tror inte att det blir P&L nästa år, då ska det vara riktigt bra band, men kul hade jag iallafall, trots alldeles för mycket sol!

Förband var Bullet och The Answer (Irländskt) och de var väl sisådär, jag menar hur bra kan de vara egentligen när man väntar på ett gäng jättar? Ljudet var ju inte så jäkla bra heller så, jag ska dock kolla upp The Answer och kanske har jag hittat ett nytt band att lyssna på. Inte visste jag vilka det var inte.
Okej, det var bra! Det var så JÄVLA bra!!! Jag säger bara det, synd och skam över er som missade det och inte har sett dem förut, det kanske var vår sista chans. Angus var grym som vanligt och strippade ner till sina AC/DC-kallingar, lite besviken blev jag att han inte hade Sveriges flagga på kallingarna istället. Så jävla bra var de och bättre kommer de inte bli. Håller med recensenterna om att ljudet inte var det bästa och att Brians röst kanske har gjort sitt, men trots det så var det så jävla grymt! Bäst var nog ändå introt. Jäkligt mäktigt ljud och jag tror inte en själ inne på arenan kunde göra annat än le och jubla. Ni som inte var där, ni missade något!!