Idag kom jag på varför jag inte gillar Dinner's. En viss medarbetare drar ner stämningen och är skit jobbig och chefen är lika jobbig han med. Igår fick jag inte äta för någon av dem även om en migränattack var påväg. Jag fick stressa vidare, trots brist på riktiga jobb, ända tills jag smet iväg och pratade med mamma, som pratade med pappa, som pratade med Sören (vaktmästaren på Gävlebro), som skällde på min medarbetare. Rätt som det var så fick jag gå och äta och vips så försvann migränvarningen, men inte mitt dåliga humör. Vad jag än gjorde eller sa så blev jag nedtryckt av någon av dem.
   Det var sååå mycket bättre idag. Chefen och medarbetaren var inte där, istället jobbade jag med trevliga människor som det faktiskt gick att prata med. När jag bevhövde hjälp eller råd så fick jag det med en vänlig ton på rösten dessutom. Jag hoppas att dem flesta dagar kommer bli så här.
Nu längtar jag efter min lön, helgen och på att mina fötter ska vänja sig vid inte få vila på åtta timmar.