Dagen började 06.40 efter mindre än tre timmars sömn. Jävla tv-apparat!! Jag låg och vred på mig i tio minuter ungefär och sen for jag upp, jag måste ju hålla vad jag lovat. Jävla pucko jag är som lovar saker!! Snabb som en oljad blixt slängde jag på mig kläder och sprang (gick/släpade mig) ner för trappen, där moder stod påklädd och redo att gå ut i kylan. Susanne tänkte what the heck och gick ut efter moder för att vänta på att valpen (byrackan) skulle dumpas. Dom skulle komma 07.00. Var det tänkt iaf. 07.15 ringde dom och sa att dom var på väg, det innebar att det skulle ta en halvtimme cirkus. Vilket i sig innebar att jag gick upp en timme för tidigt. Jävla skit att jag ställde om klockan på DS:n, som gick en timme fel. Susanne andades djupa andetag, åt frukost och höll på att somna vid matbordet, men klarade sig. Varför går folk upp vid den här tiden? När valpen (byrackan) äntligen kom så släppte hon ett lass på gräsmattan och visade stolt upp en åksjukespya i bilen. Som tur var så har jag en moder och en fader som bara älskar att rensa och göra rent efter andra, så jag slapp. Vad var det jag skrev i gårdagens blogginlägg? Nått om en känsla har jag för mig... Kunde dagen ha börjat bättre? Som tur var så gick det bara bättre där efter. Annars hade valpen (byrackan) fått ångra sig! Hon var så jäkla ettrig och ja..jag hittar inte ord. Hon heter egentligen Peggy...btw.. Det gick verkligen inte att koncentrera sig på något annat än Peg när man var ute med henne. Hon får för sig att få glädjerus lite då och då och är man inte med då, ja då får man leka jaga. Jag är öm i händerna efter allt plötsligt slitande i koppel. Det är inte så att hon är för stor och stark, snarare att hon är lurig och exploderar av glädje rätt som det är. Jäkla byracka! Stackars gamla Pompe tröttnade rätt snabbt på allt hoppande och naffsande. Han visade vart skåpet skulle stå och lärde Peggy hur man busar med pinnar. Någon måste ju lära hunden att vara hund. Peggy har förövrigt en väldig förmåga att sätta sig på mig eller i mitt knä, förstår inte varför. Hon tyckte inte om Pompes borste heller, den försökte hon döda. Byracka!