Jag bjuder på en bild lite snabbt. Min syster är här på besök över helgen, så jag har inte tid till att blogga. Hon är här oss oss högst två gånger per år. Jag måste passa på nu när hon är här.
Vi får se när jag kan svara på kommentarer och bjuda på bättre inlägg igen.

Okej jag ändrar mig, det här är nog min favorit från förra året. Det är nog den bästa bild jag tagit, enligt mig åtminstone.
Huset är "Labbis" i Forsbacka.

Jag får en spöklik känsla.

Ännu en bild som jag inte gillade precis efter att jag tog den, men som kändes bättre idag. Jag ångrar att jag inte klev ett steg eller två till vänster och jag skulle ha viljat fått med mer av det röda huset längre bort.

70% av jordens yta består av hav. Det sägs att det var i våra hav som livet på den här planet kom till. Livet i våra hav finns i dom mest extrema miljöer, i kokande vatten till isvatten finns det liv. Artrikedomen i våra hav har uppskattats upp till 100 miljoner arter. Varje dag hittas nya arter. Trots att vi har våra hav så nära så vet vi mycket mer om månen och dess struktur än vad vi vet om 70% av våran planet. Vi vet så lite om alla blå hav och det kanske är därför vi utnyttjar dom så hårt som vi gör. Vi ser inte vad som händer under ytan.
   40% av världens befolkning bor vid havskusterna och deras utsläpp och skräp hamnar direkt i våra hav. Även om man inte bor direkt vid havet så hamnar alla utsläpp och allt skräp så småningom i havet. Utsläpp direkt i havet leder bland annat till övergödning. Östersjön drabbas mycket hårt av detta och arter dör konstant av det. Kommer någon ihåg rapporterna om dom gigantiska sopbergen som hittades i stilla havet? Det var inte riktigt så som det rapporterades. Det var inte berg av sopor stora som hela USA. Det var bara väldigt mycket skräp utspritt på en stor yta. Citat från havet.nu "Från fartyg dumpas årligen mer än 6,5 miljoner ton plast i havet, som mycket långsamt bryts ner. En plastmugg kan finnas kvar i 100 år. ". Plast är rent gift för djuren, så även om all den här plasten inte äts upp eller fastnar i djuren så att dom kvävs, drunknar eller dör av svält så kan dom dö av förgiftning. Jag vet att Aftonbladet inte är mycket att hänga i granen, men dom har klipp från en dokumentär om plast och skräpmängden i våra hav. Titta här.
   Urfiskade hav har vi väl alla hört talas om? Idag fiskas det inte av behov av mat, utan det fiskas för pengarna. När det fiskas är fiskaren ute efter en art och alla andra arter som kommer med i fångsten kastas tillbaka i havet, när dessa fiskar, delfiner, sköldpaddor och fåglar kastas tillbaka så är dom oftast döende eller döda redan. När en oönskad fisk kastas tillbaka har dess fjäll blivit skadat och fenor kan ha blivit avrivna. Fisken kommer därför dö en långsam död för ingenting. Trålfiske skadar korallrev som totalförstörs av bottentrålning. 90% av fångsten när räkor trålas är bifångst som troligast dör. Tänk på det nästa gång ni äter räkor. Cyanid och dynamit används även för fångst av fisk, behöver jag nämna konsekvenserna?

   Vad ska vi göra åt allt det här? Vi ska läsa på och lära oss vad vi ska handla för mat och vilka företag vi ska stötta. Vi ska tänka på att inte kasta skräp omkring oss och återvinna! Sopsortera och återvinn! Om man sitter på en hög med pengar som man inte vet vad man ska göra med riktigt så kan man skänka pengar till företag som jobbar för att rensa upp i våra hav. Det behövs!

WWF
Naturskyddsföreningen
Havet.nu

(P.S Jag vet mycket väl att det finns andra problem i världen. Jag vet att alla inte är korkade människor. Men så länge man gör något för att göra världen bättre så blir den som sagt bättre. Någonstans måste man börja.)

Du är på väg att ta ut pengar ur en automat i en lite mer avlägsen plats av centrum, du ser inte någon annan människa där. När du kommer fram till automaten ser du en 500 kronorssedel sitta i uttaget.

Skulle det ha spelat någon roll om det var folk runt omkring eller om det var brevid en bank?
Om det var mer eller mindre pengar då?

What would you do?

När mörka, kantiga knutar till problem löser upp sig en aning och jag börjar se ljuset i tunneln då jäklar känns det skönt. Pratade precis med Amanda på telefonen. Gud så jag saknar den bruttan! Hon har börjat pilla med pärlor nu också och hon vill gärna vara med och sälja smycken med mig på Sensa Tempo. Fy satan, så skönt det känns att dela allt ansvar med någon som är intresserad av det och som har samma tycke.

Det har varit en sängliggandes dag idag. Har ont i lederna efter fototagandet igår. Kändes inte alls kul att vakna och känna sig låst. Därför kollade jag på en gammal favorit film, Hook.
Jag har inte tänkt på att Dustin Hoffman spelar en av dom bästa piraterna i filmhistorien. Robin Williams spelar Peter (Pan) Banning, Julia Roberts är Tingeling, den coola Smee spelas av Bob Hoskins och Maggie Smith spelar farmor Wendy. Steven Spielberg står för mästerverket.
Åååååå så jag vill leva i Neverland och aldrig bli vuxen. Jag vill tänka en glad tanke och lyfta fån marken. Jag vill tänka mig en massa god mat och få den framför mig. Jag vill ha en söt liten fe till vän. Jag vill ha kul hela dagarna. Jag vill, jag vill, JAG VILL!
Jag kom på mig själv med att le när filmen slutade och jag kände ett litet lyckorus. Det är verkligen en film som upptagna föräldrar bör se och det är verkligen en film alla barn bör se och sen se om när dom är äldre. Jag ska numera alltid tänka efter när jag mår lite sämre eller är lite nere om det beror på att jag blir nertryckt av en massa måsten. Varför jobba som en dåre när man mår dåligt varje dag? Varför göra saker man inte tycker är kul bara för att?
Hook är en klassisk må bra film och jag älskar den!

I Boänges skogar lever det vilda djur och svampar i kulören orange. Är dom inte häftiga? Lite slibbiga och otroligt giftiga till utseendet, men häftiga. I like it!

Det var ett jäkla tjat! Som arbetssökande har jag mycket fritid och det blir mycket tv tittande och mycket intagande av inforamtion och intryck. På sista tiden har det inte spelat någon roll vad jag har kollat på eller läst. Hela tiden får jag höra eller läsa om män som är otrogna, män som inte tar hand om barnen, män som borde sköta sig bättre....män män män.
   Ett exempel var ett avsnitt med Oprah (det verkar som att jag inte gör något annat än kollar på Oprah, men jag har minne och kommer ihåg saker från långt tillbaka) där en karl, som hade författat en bok om varför män är otrogna, var gäst. Hela programmet handlade om att just män var otrogna och vad vi kvinnor gör för fel. Ursäkta men kan inte kvinnor vara otrogna också?
   Ett annat avsnitt med Oprah pratade dom om och visade sanningen bakom polygami. Även då var det bara männen som hade flera fruar, inte en enda kvinna nämnde dom med fler män. Är det så det är eller har dom riktat uppmärksamheten så?
   Hela tiden när det är stora diskussionsämnen eller brister av något slag så delas det snabbt upp i män och kvinnor och en av parterna utesluts genast. För sjutton alla kan väl vara otrogna, alla kan väl behandla barn dåligt och alla kan väl ha ett polygami förhållande, om man bara vill. Jag säger inte att det är bra saker eller något sådant, jag säger bara att det inte är enbart ett kön som kan göra saker och ting. Förutom dom gånger vissa organ och kroppsdelar skiljer oss åt, men ja..
Det här blev ett långt och oplanerat inlägg, men jag tröttnade.

Ett av resultaten från idag. Produktfoton av ett av mina favorit halsband som jag ska sälja sen när Sensa Tempo är uppe och igång. Nu är det bara en si så där 20 smycken kvar att fota. Har suttit på golvet och krupit ihop för att kunna ta bilder i ett vitt skåp. Gissa om jag har ont i ryggen?

Jag har några ganska stora projekt på G. Det är bra att uppmärksamheten inte är riktad på min blogg som den var när mitt hundfabriksinlägg låg på startsidan. Jag har inte riktigt tid till att blogga nu. Jag och min broder, mest min broder, håller på med min hemsida Sensa Tempo, jag håller på att planera ett möjligt samarbete med en eller flera djurorganisationer, jag fotar produktfoto efter produktfoto på alla mina smycken som jag ska sälja och jag planerar inför framtiden.
Det är mycket på gång och jag hoppas att jag kan komma igång riktigt snart. Det känns inte helt okej att bara sitta på baken hela dagarna och inte göra annat än deppa över alla jobbansökningar, därför känns det skönt att planera och komma igång riktigt med något.

Jag har en känsla av attd et kommer bli mycket sommarbilder framöver. Jag är lite (MYCKET) trött på vinter och snö nu.

När jag tog den här bilden så gillade jag den inte. Nu när jag hittade den i en mapp så blev jag lite kär i den. Förut såg jag hålet i kronbladet som något som förstörde, nu ser jag det som något fint som visar att allt inte är perfekt.

Nej, jag kunde inte bestämma mig för en. Ja, jag är smått förälskad i min blixt, Sigma EF-530 DG ST. Okej, jag erkänner, jag är kär i vatten och bubblor. Jag kan inte låta bli att plocka fram kamera och allt som krävs för att fånga det jag ser.... och lite till.

Gissa om jag längtar efter sommaren, färger och kryp nu!

Innan jag köpte min Nikon D60 så fotade jag med famlijens Kodak C330. Jag har mååånga favoritbilder som jag har fotat med den. Visst är det en jäkla skillnad att fota med en systemkamera istället för en kompaktkamera, men det är inte kameran som gör bra bilder, det är den som håller i den som tar bra bilder. Man kan nöja sig med en kompaktkamera om man inte tar sin hobby på riktigt allvar. Jag kan ta upp till 300 bilder per dag, kanske inte under vinterhalvåret som inte lockar mig lika mycket, men på sommrarna. Varje dag gick jag och tänkte på vad jag skulle vilja ta för foton och vad som saknades i dom foton jag tog med kompaktkameran. Fotar man mycket och känner sig begränsad, då är det värt att satsa på en systemkamera, annars klarar man sig lika bra med en kompaktkamera.

Igår åkte jag och Krille för att hyra film. Vi skulle hyra Barnhemmet. Vi kom hem med tio filmer och Barnhemmet. Hemmakväll sålde tio filmer för 250 kr. Självklart hittade vi ett gäng filmer och köpte dom. Gissa vad vi gjorde igår? Och gissa vad vi ska göra idag? Därför blir det inte mycket bloggande, vilket är lite jobbigt när jag har så många kommentarer att svara på. Det kommer, jag lovar.

Mitt inlägg om hundfabriker gjorde många upprörda. Bra, för så här får det inte fortsätta. Genom kommentarerna i det inlägget så har jag hittat många bra sidor som visar den hemska sanningen och jag har hittat många andra blogginlägg gällande djurplågeri också. Jag satt bra länge och funderade på vad det bästa vore att göra åt saken. Jag tänkte på om jag ska starta en fond, men vart skulle pengarna gå? Det finns så många organisationer och företag som behöver pengarna och jag vet inte vilka jag litar på. Många organisationer som samlar in pengar använder dom i slutändan inte till rätt saker. Oftast hamnar insamlingspengar helt fel och inget blir gjort. Är det någon som har ett bra tips? Någon som redan har en insamling eller liknande? Hör av er!

Jag har idag skrivit på en namnlista för att göra förbättringar genom lagstiftningar gör det du också, här. Jag har bestämt mig för att Pompe kanske inte blir min sista hund. Det finns många vovvar som behöver hjälp därute. Jag vill, om jag skaffar mig en till hund när jag flyttar, adoptera en hund. Kanske härifrån. Efter att ha sett och läst "situationen i Rumänien" under fliken Om oss kan jag inte låta bli. Amanda gjorde ett inlägg om test på djur som jag tycker att alla ska läsa och klippet i inlägget måste ses. Jag kunde inte hålla tårarna borta.

I den glittrande snön tittar mossan och några döda blommor fram. Jag fastnade för den klargröna färgen och för hur fina dom döda blommorna är. Jag tror jag har fler bilder på döda växter än levande. Varför fascineras jag så av dött för?

Kom precis hem till Krille, som lämnar mig och går ut på krogen, efter att ha ätit på Mulligans i Sandviken. Vi fick vänta i 45 minuter på maten, när vi fick den var jag så hungrig att jag slängde mig på den. Jag brände gommen och har en liten blåsa nu. Stackars lilla mig.

Ska solen vara ovanför eller bakom?

Jag orkade inte riktigt byta objektiv ute i vinterkylan, så jag tog dessa bilder med mitt 18-55 mm. Det som är negativt med det objektivet är att solen bara blir en fläck, man ser inte dom fina solstrålarna lika bra som med mitt 70-300 mm. Men men, jag ville ju fånga dom fina ränderna som träderna bildade och det lyckades jag ju med.

Förövrigt så betalade jag precis 600 kr, av mina sparade pengar, till one.com där jag snart har min egna hemsida. Jag funderar på om jag ska flytta över bloggen dit också, vi får se. Jag ska sälja mina smycken på MIN hemsida sensatempo.se så snart den kommer upp. Yaaaaay för mig!

Jag har gjort chokladbollar idag. När jag vaknade runt nio tiden på morgonen så tänkte jag att jag skulle hålla mig borta från socker och sötsaker idag. Det höll till kvällen iallafall. Jag har länge tyckt att det inte spelar någon roll om man använder margarin eller smör, men det är skillnad. Det var mycket godare med smör.

En hund med tre ben och ett öra mindre än alla andra hundar. Det är resultatet efter att en hund har växt upp i en hundfabrik i USA. Hunden bodde i en kaninbur som var staplad på höjden. Hunden fastnade med ett ben i nätet av buren och efter att en hund från buren under bet i benet så att det blev inflammerat knipsade ägaren av benet på hunden. Örat blev han av med då en av de andra 12 hundarna i samma bur bet av honom det.
   En hundfabrik blev nedlagt efter att en inspektör upptäckt hur jävligt det var där. 747 hundar togs hand om och lämnades till djurhem i 7 delstater. Ägaren av fabriken blev åtalad på 24 punkter av djurplågeri. Det var en fabrik av flera hundra där hundarna aldrig haft mer kontakt med en människa än några lyft då dom blir sålda eller när dom ska para sig. Där hundarna får sådana problem med tassar och ben pga nätet dom går på hela sina liv. Där hundarna får sådana problem med deras skelett att dom inte kan räta ut sig när dom väl bli fria. Där hundarna inte har rent vatten, färskt mat eller utrymme att vända sig om.
   Låt mig påminna er att vi precis har lämnat år 2008 bakom oss. Det här handlade om hundar som blir behandlade så illa och dom lever i våra hem och blir en del av familjen. Tänk er då hur boskapsdjur blir behandlade. Vi lever år 2009 och våra djur lever som om de vore döda ting. Varför ska vi människor leka smarta och ta över alla skapelser på denna planet för?

Ska det vara snö så ska det vara riktigt mycket snö. Soliga dagar uppskattas inte när all snö blir slask på bara en timme. I ett riktigt snölandskap är solen bara välkommen och snön ligger kvar efter en hel dag badandes i sol. Slask och halka är det värsta med hela vinterhalvåret. Kanske man ska flytta högre upp i detta avlånga land.

En favorit i repris. Nu har ju trailern börjat visas i Sverige och min favorit syns på tv i reklampauserna lite då och då. Synd bara att det är med svenska röster, han är såååå mycket bättre med engelskt tal. Mittens är störtskön!
Förutom min nya hjälte så handlar filmen Bolt om en hund som är med i en tvserie och som tror att hans matte i serien blir bortrövad på riktigt. Hjälte som han är så ska han rädda sin älskade matte, till hjälp får han Mittens. Jag har alltid någon favorit i alla animerade filmer, det kan mycket väl hända att Mittens är min bästa favorit hittills. Wall-E är svår att slå dock.

Ni vet hur vatten samlas på locket till kastruller med varm mat? Jag kunde inte låta bli att fota mönstret alla droppar skapade. Synd nog så hann jag inte exprimentera så mycket, pappa var på väg hem och jag ville hinna med att få lite mat innan han tog allt det sista, så jag fick ta några kort innan jag öste på mat på min tallrik. Ja, jag lever i en flock med vildingar....eller ja, jag lever med en vilding.

 Nu har jag kommit hem och kan bjuda på bilder igen. Jag tänkte att jag skulle börja med dessa två. Jag både gillar och ogillar färgen brun. Det blir lätt en tråkig färg, men den framhäver andra färger väldigt bra också. Ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den färgen, men den fungerade den här gången åtminstone.

Nu har alla festivalarrangörer börja släppa en massa band och gissa om jag längtar. Först måste det bara bestämmas för vart sjutton man ska ta vägen i sommar, för som arbetslös kan man inte åka på alla festivaler.
   Jag vill helst inte åka till hultan, dels för att det har spårat ur där och dels för att det sägs bli sämre för var år. Därför hoppas vi i slutändan att det kommer minst med bra band dit. Jag hoppas mest på att det kommer bra och stora band till Rockweekend och att dom fixar allt som krånglade förra året, för då jäklar har inte Krille något att säga till om, då far vi dit. Trots regn, kyla och dålig planering av arrangörerna så var det skit kul. Jag vill även till Sweden Rock, så vi får se hur det blir. Den här sommaren kan jag bocka av Mustasch och ignorera vart dom ska i alla fall.
   Jäklar vad jag längtar efter ovårdade dygn i ett alldeles för kallt eller för varmt tält med alldeles för lite sömn och för konstiga matvanor. Kanske inte ska glömma bra musik som pumpas dygnet runt och glada människor.

Någon annan som ska på festival i sommar och vart ska alla?

I förrgår kollade jag på Chocolat. Hur kan en chokladälskare som mig inte älska den filmen? Jag vet inte hur många gånger jag har sett den och fler gånger lär det bli, har nämligen äntligen köpt den på dvd.
   Förutom all rinnande choklad, alla härliga "åhgudsågott-ansiktsuttryck" och fantastiska choklader i olika former så är det fantastiska skådespelare, en underbar berättarröst som talar rogivande och en klockren story. Det är väl ingen nyhet att Johnny Depp har en av huvudrollerna? Det jag inte har tänkt på förut var att Lasse Hallström har regisserat filmen och att det förklarar varför både Peter Stormare och Lena Olin är med.  Stormare spelar inte en elak eller tokig ryss utan en elak fransman istället. Kan han få snälla roller? Filmen handlar om Vianne och hennes dotter som öppnar en chokladbutik i en stad som precis går in i en period av fasta. Invånarna i staden är konservativa och lyssnar på deras väldigt hårt tyckande borgmästare. Det blir en utmaning för Vianne som hon antar sig.


   Varje gång jag tittar på Chocolat så får jag, förutom ett enormt sockersug, en mysig känsla och massor av inspiration. Känslan i staden där alla känner alla och alla döljer en äkta passion av något slag är slående och jag vill flytta dit. Vianne, som är huvudkaraktären i filmen, är en vacker kvinna i kvinnliga klänningar i vackra färger och med kvinnliga lockar som lägger sig perfekt hela tiden. Hon står på sig och sticker ut från mängden med stolthet och gör det med elegans. Hennes chocolaterie målar hon i den finaste ljusa turkosa nyans och inreder med mörka träslag och konstiga figurer från Afrika. På golvet är det lagt kakel i härligt mönster. Överallt står det handgjorda chokladpraliner uppställda på personliga fat. Jag får inspiration till att öppna mig ett eget fik med liknande inredning och stil.
   Hela filmen kan sammanfattas med ett enda ord, mysig. För det är den. O ja, det är den. Jag får lust att titta på den igen och sitta i Viannes värld i två timmar till och bli inspirerad. Om du inte sett den, se den! Och om du älskar choklad och inte har sett den, fy skäms!

Jag ska göra mig klar tills min karl kommer och sen ska vi åka och äta någonstans. Vi får se vart vi hamnar. När jag kommer blogga igen, det får vi se. Kanske ikväll eller så. Sålänge så får dessa isiga bilder duga.

Det var många som inte riktigt begrep sig på mina What would you do problem, men jag tänkte ge det en sista chans. Grejen med dessa frågeställningar är att man ska sätta sig in i situationen och svara 118% ärligt.


Du går genom parken och hör några barn prata väldigt högt med varandra. När du kommer närmare så ser du att ett av barnen blir mobbad verbalt av de andra barnen. Det skriks fula ord och en del knuffar utdelas. Barnen är, vad du tror, 10 år.

What would you really do?

Jag kommer inte ihåg exakt när och hur jag blev fascinerad av Jackie Chan, men det var för MÅNGA år sedan. Nu har jag lyckats samla på mig 13 stycken DVD filmer med honom och så har jag någon film på VHS som jag tror fick mig att börja gilla honom och det han gör.
   Han gör alla sina stunt själv och han vill helst att dom han spelar mot i filmer också ska göra alla deras stunt själv. Han vill helst inte använda linor och sådant som inte är enbart hans skicklighet. Jackie är känd för att använda humor och alla möjliga och omöjliga saker som redskap, alltså inte för att fuska utan för att slåss med. Min favorit är när han använder jackor som redskap för att hålla the bad guys på avstånd. Han gör det så jäkla skickligt.
    Nu har han dragit ner på sin tid till filmandet och spenderar nästan all sin tid åt välgörenhet. Han vill hjälpa så många skapalser från denna planet som möjligt och han hjälper dagligen till med att skapa en bättre framtid för barn och ungdomar, framförallt i Hong Kong. 1988 skapade han The Jackie Chan Charitable Foundation som hjälper just barn och ungdomar med utbildning och nu även medicinska besvär. 2005 startade han The Dragon's Heart Foundation som är till för att hjälpa barn och äldre människor runt om i Kina.
   Jag beundrar honom mest för att han inte låter sig bli övertalad och för att han står för allt han säger och gör. Han gör detta med ett leende på läpparna och han verkar vara god rakt igenom. Han gör dessutom klockrena filmer som varenda människa måste älska. Många vet inte om att han även sjunger och har en sångkarriär i Kina.
Om jag fick välja att träffa vem jag ville, död eller levande, så skulle jag nästan ha svårt att välja mellan farmor och Jackie Chan.

Innan snön har lagt sig som ett vitt täcke och innan isen har hunnit frysa till.

Jag får lust att inreda en trädgård när jag ser dessa kantiga plattor.

Två nätter i rad har jag legat vaken och tänkt på framtiden, jobb, intressen och vad som faktiskt är möjligt. Jag har tänkt på alla slags yrken, allt från att jobba som bonde till att jobba på kontor. Allt jag kom fram till, gällande jobb, var att jag ska söka jobb på olika dagis i närheten. Fick en hel del med idéer till smycken också, men saknar material till det.
   Jag har kommit på att det jag verkligen vill göra är omöjligt för mig just nu och att jag inte har en aning om vad jag annars vill göra. Låter bra va? Jag blev nästan lite deprimerad, men mest arg på mig själv för att jag inte kan ha klockrena intressen som jag brinner för. Foto och smyckesdesignen kan jag satsa på yrkesmässigt när jag har någon slags pengabas att stå på, det behövs. Nu då och fem år framåt eller så?

Tidigare tyckte jag inte om den här bilden alls. Kanske för att jag inte lyckades återskapa det jag såg riktigt. Med en aning hjälp från photoshop och med en liten kontraständring så blev den skit bra. Helt plötsligt så växte det där jag var ute efter fram. Brukar inte gilla redigerade bilder annars, men en sådan här pytteändring på fem snäpp i kontrastskalan var precis lagom för att vara okej.

Upd. för Pelles skull.
Så här var den innan photoshop.

Bara väldans mörk utan något speciellt. Eller har jag blivit petig?

Under tiden jag uppdaterar alla mina bildinlägg och lägger till en stämpel på allihop så att ingen kan sno dom, så bjuder jag på mina barndomsidoler med min favoritlåt. The Boppers - Under the boardwalk.

Under en varm dag sommaren 2008 var jag och mamma i Forsbacka och jag fotade som en dåre. Jag stannade upp under mitt galna solnedgångsfotande och tog denna bild. Jag stannade upp för att jag klev lite åt sidan och fick ett rött sken slåendes i ansiktet och såg hur det strålade röd färg i luften från de röda bladen brevid vattnet. Inte illa för att vara några blad när man snor uppmärksamheten från en vacker solnedgång.

Ett ärlighetens inlägg kommer här. Säg gärna till om du känner detsamma så att jag slipper känna mig som ett ufo.

Jag AVSKYR irriterande saker som ligger och gnager på varenda nerv i min kropp då det händer. Jag har en hel lista med sådana saker, men jag kan sammanfatta allihop med två ord; irriterande ljud.

Bitande på naglar. Det smäller lite då och då och det låter ofta ganska högt.
Knäppande med pennor. Kom igen vem stör sig inte på det?
Droppande vatten. När det droppar så segt att man lagom hinner acceptera tystnaden så avbryts det.
Smaskande eller tuggande med munnen öppen. Till en början noterar man det bara och efter ett tag så undrar man hur i helvete det kan låta som det gör.
Pipande larm eller liknande. Varför måste dom pipa för? Kan det inte spelas en trevlig melodi istället?
Tuggummituggande eller smällande. Man undrar varför någon idiot kom på skiten över huvud taget.
Trummande med fingrar eller fötter. Hur kan man själv inte tycka att det är irriterande?
Prasslande. På biografer eller när man ser på film är det som mest irriterande, men när någon exempelvis inte koncentrerar sig på det dom gör och prasslar i all evighet för att öppna något, då ger nästan mina nerver upp.

Nå, är jag ensam om detta?

Bakom löven skiner solen och det tycks döljas en hemlig värld.

En sagolik värld där solen skiner, där löven sakta faller och landar mjukt på vattnet som glider förbi i lugnan ro.

Allt ska krångla. Jag tänkte tillbringa den här dagen inne på mitt eget rum. Hela rummet ska städas för det behövs.
   Efter några snabbsvängar hemma under någon vecka och när dom snabbsvängarna har tillbringats antingen sjuk eller med mensbesvär så blir det snabbt stökigt. Med en långhårig hund som sprider hår omkring sig som om det vore önskat vill jag inte ens titta på mitt golv just nu. Hans hår brukar dyka upp på dom mest konstiga ställerna och på dom mest oväntade ställerna, så att det är mycket Pompehår inne på mitt rum nu det är det ingen tvekan om.
   Jag började med att packa upp min väska som jag bara har tagit ur smutstvätten ur sedan jag var hos darling sist, det skulle gå fort tänkte jag. Då upptäckte jag att jag måste göra om mitt förvaringssystem. Vilket ledde till att jag var tvungen att diska två burkar som ändå stog tomma på en hylla.
    Alla kläder som hade blvit framslitna vid packning och som har blivit rentvättade behövde hängas in i garderoben. Jag upptäckte att mina kläder inte får plats igen. Så då fick jag göra plats för alla tröjor, igen. Hur många gånger har jag gjort det på sista tiden? FÖR många gånger.
    Sängen skulle bäddas om. Naturligtvis så lyckas jag ta det nya bäddsetet som är för en dubbelsäng, vilket jag upptäcker efter att ha gjort allt utom att byte påslakan. Då ser jag hur jäkla stort det är. Jag som tycker bäst om att sova bland sängkläder som jag känner för, måste fortsätta att leta efter något som passar. Pain in the ass to be me.
    När jag vänder mig om för att byta sängkläder så råkar jag naturligtvis välta ett stort glas med vatten över hela golvet. Som tur är så klarade sig glaset. Jag slängde dit en handduk och fortsatte.
Jag ger snart upp om det ska fortsätta krångla.

Under en grå och trist snökluva doldes en vacker snögrotta dit solstrålarna nådde precis.

Mina ögon fungerar som kameror numera. Vad jag än kollar på så tar jag kort i huvudet och funderar på var jag skulle ha placerat en riktig kamera och vilka inställningar jag skulle ha använt mig av. Det är riktigt irriterande att sitta i en bil och ta en miljard bilder i huvudet och inte ha tillgång till kamera eller tid till att stanna. Jag upplever det varenda gång jag tar mig fram och tillbaka till Krille. Det är lika irriterande att inte ha rätt utrustning för att förverkliga huvudbilderna med kameran.
Idag hade jag dock tur. Gissa om kameran flög fram när jag såg det röda och turkosa i ett glas med vatten och syrebubblor. Allt som behövs för en sådan här bild är ett glas med vatten, något färgglatt i bakgrunden och under glaset, jag använde mig av allt som ligger på mitt nattduksbord.

Snälla säg att det inte bara är jag som får Dawson's Creek känslor av den här bilden? Jag känner en våg av sommar, varma kvällar, myggbett, sommarflirtar och tonårsproblem skölja över mig. Och jag längtar, kanske inte efter dom två sista punkterna då men. Den enda sommarflirt jag längtar efter är en året-runt-flirt redan. Är det bara jag som vill sitta längst ut på bryggan med en filt och glass med jordgubbar?

(P:S Jag fortsätter att blogga tills jag har hittat ett bra sätt att spara alla minnen. När jag har hittat det, då bestämmer jag hur jag ska göra.)

Jag är sugen på mammas tårta. Helst ska det vara någon typ av choklad på också. Exempelvis nonstop, riven choklad eller typ vad som helst som innehåller kakao. Gott skulle det vara och jag tror jag skulle kunna äta en hel tårta själv. Inte för att det brukar vara ett problem.

Jag har funderat i några dagar om jag ska lägga ner min blogg. Jag har inte riktigt ork till den längre. Det finns ett hinder dock, jag skulle vilja spara allt som jag har skrivit i min kär blogg i över ett år, men hur? Vad är det bästa sättet?

Imorgon åker jag hem från min älskling med dom vackraste fransarna i världen. Då blir det mer blogging och mer fotande...kanske.

Kvällen innan min födelsedag, alltså 7 november, så gick jag ner för att säga hej till min moder när hon kom hem från jobbet. Jag råkade komma precis när hon skulle gömma undan en bukett med rosor som var till mig. DÅ fick jag dom en dag innan istället och gissa om jag blev glad? Mycket av glädjen var för att jag kunde få fota något annat än grått och trist väder ute.

En favorit från nyårsafton. Jag gillar den röda speglingen i diskbänken.

Det blir nog inte så mycket bloggande senare då min älskling inte mår bra och behöver min uppmärksamhet. Jag får återkomma när jag kan helt enkelt. Det blir nog mycket filmtittande och carcassonne spelande idag.

Snöflingor och kristaller är bland det vackraste på denna planet. Det roligaste jag visste på natur var kemin och när vi gjorde olika kristaller. Jag ville alltid spara dom och fota dom. Varenda en är unik och allihop gnistrar lika fint.

Den enda bild på mamma som jag vågar lägga upp. Mamma gillar inte att vara med på kort och inte att någon ser henne, men jag chansar en aning och hoppas att hon accepterar den här.
Min moder är lite utav min förebild. Det är tack vare henne jag har fått inspiration till allt jag gör och det är tack vare henne jag är där jag är idag.

När jag skulle fota snön idag så var det en viss vovve som följde efter mig och la sig där jag skulle fota, som gnagde på sina egna ben trots att han vet att han inte får, som pratade hej vilt och som låg och kollade på mig med puppy eyes. Det var längesen han var i fokus när jag fotade så han ville väl ha uppmärksamhet. Jag hade dock väldigt lite med batteri så jag fick ta några snabba bilder så att han kunde flytta sig.


Han är väldigt duktig på att visa tungan för kameran. En tredjedel av alla bilder på honom så visar han tungan tror jag. Väldigt irriterande!

Det var länge sen jag skapade smycken nu. Jag har listat ut att min brist på inspiration beror på min arbetsplats. Det enda stället jag har att arbeta vid där allt får plats får jag ont i kroppen av att sitta vid för länge. Därför har jag inte riktigt orkat med det på länge. Jag längtar efter utrymme där ingen hund med en vild och fluffig svans kommer åt mina dyrbara pärlor.

Var ut och fotade precis och jäklar så kallt det blev när jag stod (satt på huk) hela tiden. Ungefär lika kallt som på bilden.

Så här har jag känt mig dom senaste två dagarna. Min säng har varit min fästning och jag har bara lämnat den när jag verkligen har behövt. Det är min röda vecka och dom första dagarna är väldigt jobbiga och jag vill inte möta världen eller någon över huvud taget. För att undvika migränen bäst så gäller det att äta extra bra, dricka vatten som en tok och att hålla sig så still som möjligt. Det har jag gjort alltså, men idag kände jag att det var dags att lämna fästningen och möta världen en aning. Jag tänkte t.o.m ta mig ut på våran gård och fota lite. Först ska jag svara på en hel hög med kommentarer. Mitt "Barn med vapen i USA" inlägg ligger på startsidan av blogg.se och det märks.

Mitt hjärta har som vana att skicka fyllesms varenda gång han har fått i sig tillräckligt med alkohol och när jag inte sitter brevid honom. Han brukar skriva gulliga och smöriga fyllesms och jag vet precis hur mycket alkohol han har i kroppen varenda gång jag får ett sms. Ikväll kan han inte göra det för min mobil ligger hemma hos honom. Undrar om det kryper i hans fingrar nu. Jag uppskattar det även om jag mobbar honom för det. Mitt hjärtegull. Är det här vanligt hos andra också?

Man kan nästan börja fundera på om jag har hoppat över padd- och grodfasen i mitt fotoliv och gått över till droppfasen.

Jag brukar inte gilla sådana här ljusbilder när någon har gjort det simplaste man kan göra med lite ljus och en kamera. Dessa bilder påminner dessutom om något som förvaras i kronjuvelerna hos grabbar.
Men, det  något häftiga är att ljuset i det här fallet var reflektionen av en lampa i droppar som hängde från en glasskiva i mitt akvarium. Jag råkade ta första bilden och var tvungen att leka lite när jag såg hur det blev.

En dag såg jag att himlen var helt underbar och att trädsiluetterna blev ännu finare än vanligt med de vackra färgerna bakom sig. Jag var tvungen att fota, dock så blev det genom en ruta med intorkade regnränder på. Jag tyckte att det blev en ganska häftig effekt. Tänk va slumpen kan åstadkomma.

Jag börjar störa mig på alla små fel på blogg.se. Jag ska börja kolla varenda inlägg jag skriver om det går att kommentera dom. Ungefär var tredje inlägg bler det fel på. Ibland så går det inte alls att lägga in bilder i inlägg så man får sitta hur länge som helst och göra samma sak om och om igen tills det äntligen fungerar. Ibland publiceras inte ens inläggenan på själv bloggen, men inne på mitt konto så står det klart och tydligt att det är publicerat. Okej att det tar tid ibland, men 24 timmar?
Jag har haft svårt att logga in ibland också och då under tider på dygnet då det inte kan bero på överbelastade servrar.
Mycket irriterande! Det är så att man har lust att kasta datorn i golvet nästa gång man ser ordet error.

Jag är i chock, jag är äcklad. Kollade på en dokumentär på fyran. "Barn med vapen i USA" handlar om just barn med vapen i USA. Det finns kurser för barn under 12 år där dom får lära sig hur man hanterar ett vapen på ett säkert sätt. Barnen kunde inte ens uttala alla delar av vapnet, men ändå ska dom lära sig att skjuta bra med det. En mamma tyckte att elever i skolor ska få bära vapen för om bara en elev skulle ha burit ett vapen där det har varit skolskjutningar så skulle det ha kunnat stoppas. Hallå! Det var p.g.a att en elev hade vapen som det hände över huvud taget! Det är inte konstigt eller fövånande alls att barn dör i skolor när barn får lära sig att skjuta inom dom lär sig att kommunicera riktigt. Det är sinnesrubbat och det avskräcker mig totalt. Jag har aldrig besökt USA och jag vill asolut inte innanför deras gränser. Det finns t.o.m specialgjorda vapen för barn. Då menar jag inte att dom är mildare utan lättare att använda för dom. Hur sjukt är inte det?

Istället för årskrönikor och årsredovisningar så har jag gått igenom mina bilder från året och jag tror jag har bestämt mig för att det här är min favorit. Jag älskar den!

Jag kan inte låta bli att älska alla kyliga och vintriga bilder, även om jag hellre vill ha värme och sommar.

Det var bara några timmar sedan jag blev avlämnad på vår snötäckta grusgång av min favorit. Jag sitter redan och klurar på när det passar att åka tillbaka. Visst är det skönt att komma hem när man har varit borta ett tag. Träffa familjen, gosa med favorithunden och tänka enbart på sig själv.
Men, det slår inte alla skratt, att somna brevid någon man ser sig själv bli gammal med, att planera varenda måltid tillsammans och det slår absolut inte alla dom där stunderna då allt stannar upp och man uppskattar att ödet, eller vad det nu är som styr, har hittat denna underbara varelse åt mig.
Jag är numera så van vid att göra det mesta med min sötnöt att det blir enormt tomt när jag ska göra saker och ting själv. Att ha på tandkräm på tandborsten utan någon som retas och utan att ha någon att reta är jätte konstigt. Mina konstiga tankar om vita vålnader som bara bor i mörker och i vår källare ploppar upp och jag tänker på hur skönt det skulle vara att ha min älskling vid min sida. Jag vill tillbaka. Jag vill helst resa framåt i tiden till våran gemensamma lägenhet. Jag vill.

Jag känner för en solig och varm dag med kameran i händerna vandrandes i Forsbacka. Det skulle bli många fina kort nu också, men det är en aning kallare och min kropp skulle inte klara av den vanliga rutten i den bitande kylan. Längtar.

Som vanligt kan jag inte bestämma mig för några få enstaka bilder.

En hint till hur jag vill designa, åtminstone ett rum, i min blivande lägenhet någon gång snart (får jag hoppas). Alltså inte med pastellfärger utan med inspiration från Kina.
Blev inte någon hemresa idag, det blir imorgon istället.

Svarar på kommentarer när jag kommer hem från darling idag.

Jag längtar efter sommaren och jakten på fjärilar och annat spännande. Tänk att jag inte gillar dom små rackarna...

Jag har funderat på den här sedan jag såg det första gången i en blogg för länge sedan. Varför i hela friden vill man ha kaffemuggar med Starbucks logga på för? Fast det är väl samma sak som att vilja ha Coca Colas logga på glas och annat. Det förstår jag inte heller då men... Det är inte fint, det kan väl ändå inte vara något man är stolt över att äga och det är bara löjligt att göra reklam för något i sitt eget hem. Ännu en sak jag inte förstår, kan inte människor sluta göra konstiga saker?

Lekte lite med kameran nyss. Jag ska bli lika bra på att fota i lampljus eller i mörker som i dagsljus. Någon dag ska det bara flyta på så att jag slipper tänka efter två gånger över vad det är jag gör.

Jag kollade på ett program på femman om paparazzi. Det väckte en fråga i mitt huvud. Hur ska man få stopp på det?

Visst är kändisar medvetna om att dom får riskera deras privatliv om dom blir känd, men glömmer alla människor bort att dessa människor ger oss filmer, musik och allt annat vi vill ha? Måste dessa människor som vi beundrar offra deras liv för att vi ska kunna se och höra det vi beundrar? Har vi alla glömt Dianas död? Dagligen så är detta påväg att ske igen då paparazzifotograferna försöker skapa olyckor, då kändisar blir utsatta för stress som kan orsaka olyckor och oskyldiga människor riskerar sina liv bara av att gå i närheten av en kändis. Då menar jag itne att en kändis inte är oskyldig.
   Det var många som såg dokumentären om Britney som visades för inte så länge sedan och blev chockade över antalet fotografer och hur påträngande dom är. Jag trodde att alla visste om det redan, men tydligen inte. Även efter att folk fick reda på hur förjävligt det är så köptes det iallafall tidningar med skvaller och bilder letas fortfarande rätt på genom internet.
   För att få stopp på terrorn så måste alla sluta köpa skvallertidningar och sluta leta rätt på inspirationsbilder som är tagna av paparazzi. Att beordra alla fotografer att sluta tjäna pengar, att sluta jobba, är ganska omöjligt. En bra bild kan vara värd en kvarts miljon eller mer. Försök att få en paparazzi att säga nej till det du. Det är mycket lättare att bara inte köpa en tidning och att låta bli att inspireras av bilder tagna på kändisarna på deras fritid.

Det är inte enbart paparazzifotografernas fel, det är alla som köper skvallertidningar som agerar fel också. Så länge det finns efterfrågan så fortsätter fotograferna att jaga kändisarna. SLUTA KÖPA KÄNDISARNAS LIV!

Ibland kan något mögligt, gammalt och slitet ha något fint och vackert över sig.

Jag har under en väldigt lång period i mitt liv haft väldigt svårt för två saker när det gäller kläder och smycken. Fjärilar och glitter. Fjärilar för att det påminner för mycket om en söt liten flicka klädd helt i rosa och massor med fjärilar i glada färger över hela sig. Glitter för att det så lätt blir så för mycket.
Trots att jag har svårt för dessa två saker så råkar det hamna fler och fler fjärilar i mina ägor och det råkar hamna mer och mer glitter bland mina accessoarer. Numera HAR jag inte svårt längre, numera har jag HAFT svårt. Fjärilarna är fortfarande tveksamma, men glittret ökar i mängd ganska konstant.
Är det inte ganska knäppt hur lätt man kan vänja sig att gilla saker och ting? Jag gör det hela tiden gällande mode. Oftast så hinner något bli uttjatat och omodernt innan jag tycker att det är snyggt, men iaf.

Det här med att inte kunna bestämma sig för en...

Ja nu har julen, nyår och all ledighet varit. Nu börjar människor jobba eller plugga allt mer igen och jag kommer tillbaka till bloggen. Det är så det blir när jag blir lämnad efter all ledighet. Jag får tid och ork till att blogga och kanske t.o.m till att fota igen. Jag har inga nya foton på lager, så jag bjuder därför på en bild från den där tiden lite före jul.

Mitt och Krilles nyår i bilder.


Krille diskade våra champagneglas och var skit snygg i skjorta och slips.


Vi åt massor med snacks, vi testade även ostbollar med bacon och sour cream smak.


Krille var liksa snygg med kavajen på.


Vi drack jordgubbsbubbel och vanligt bubbel.


Till bubblet åt vi finchoklad i olika smaker.


Jag dukade med fina servetthjärtan.


Som trivdes bra ihop.


Vi åt potatisgratäng och oxfilé med bea, stubbs och sallad.


I väntan på efterrätt lekte Krille med kameran. Jag var klädd i lila och svart med en glittrig rosett i håret och med en snygg rockig kavaj med lila insida.


Den här choklad drömmen åt vi till efterrätt.


En väldigt nöjd Krille får avsluta bildkavalkaden.

Spelandet av lego Indiana Jones, filmtittande, sång av Krilles broder med vänner och skålandet under fyrverkerier hamnade inte på bild. Hur var era nyår?