Terapiinlägg
Inte min pappa längre
Vad göra?
Det blir ingen bild den här gången, det blir en massa svammel istället, sorry!
Jag orkar inte leva det liv jag lever längre, därför har jag bestämt mig för att förändra det. Frågan är bara hur? Jag funderar på att satsa fullt ut på en utbildning som jag verkligen vill klara av och som kan ge mig jobb i framtiden. Hur lätt som helst, för alla andra, jag vill verkligen inte plugga och jag vet verkligen inte vad jag vill plugga.
Det enda jag vet är att alla utbildningar som låter intressant ligger långt bort utav helvete och jag vill helst inte flytta tvärs över landet. Jag vet ju att jag kommer bli kvar när jag väl har flyttat.
Jag har varit hos ett företag och tagit reda på vad jag behöver för att klara av ett arbetsliv och det allra viktigaste var att jag trivdes på arbetsplatsen och med arbetskollegorna. Ett yrke som enbart går ut på att du tjänar mycket pengar är alltså inget för mig.
Därför är det skit svårt att faktiskt hitta ett jobb där jag ska kunna trivas och som jag kan få också. Därför är det nog så gott som kört, jag måste nog börja plugga så att jag får några grunder. Bara av att gå in på studera.nu får min mage att vända på sig och jag känner paniken bubbla upp. Hur sjutton skulle det vara att faktiskt sitta i en flyttbil och flytta för att plugga i minst tre år? Kommer jag svimma och ångra mig? Ja antagligen.
Så vad gör jag? Tvingar mig egenom panikångesten och hatet för högskolestudier och mår piss i tre år? Jag vet ju att tre år inte är något när man tänker på alla år efter då jag förhoppningsvis skulle få det jobb jag vill ha, men det känns som att jag hellre dör nu när jag tänker på det.
Jag vet ju vad det självklara svaret är, men jag vill verkligen inte inse det!
Jag orkar inte leva det liv jag lever längre, därför har jag bestämt mig för att förändra det. Frågan är bara hur? Jag funderar på att satsa fullt ut på en utbildning som jag verkligen vill klara av och som kan ge mig jobb i framtiden. Hur lätt som helst, för alla andra, jag vill verkligen inte plugga och jag vet verkligen inte vad jag vill plugga.
Det enda jag vet är att alla utbildningar som låter intressant ligger långt bort utav helvete och jag vill helst inte flytta tvärs över landet. Jag vet ju att jag kommer bli kvar när jag väl har flyttat.
Jag har varit hos ett företag och tagit reda på vad jag behöver för att klara av ett arbetsliv och det allra viktigaste var att jag trivdes på arbetsplatsen och med arbetskollegorna. Ett yrke som enbart går ut på att du tjänar mycket pengar är alltså inget för mig.
Därför är det skit svårt att faktiskt hitta ett jobb där jag ska kunna trivas och som jag kan få också. Därför är det nog så gott som kört, jag måste nog börja plugga så att jag får några grunder. Bara av att gå in på studera.nu får min mage att vända på sig och jag känner paniken bubbla upp. Hur sjutton skulle det vara att faktiskt sitta i en flyttbil och flytta för att plugga i minst tre år? Kommer jag svimma och ångra mig? Ja antagligen.
Så vad gör jag? Tvingar mig egenom panikångesten och hatet för högskolestudier och mår piss i tre år? Jag vet ju att tre år inte är något när man tänker på alla år efter då jag förhoppningsvis skulle få det jobb jag vill ha, men det känns som att jag hellre dör nu när jag tänker på det.
Jag vet ju vad det självklara svaret är, men jag vill verkligen inte inse det!
Jag lever!!

(Jag som död geisha på halloween.)
Jag har bara glömt bort bloggvärlden ett tag. Orken och viljan har försvunnit, men jag kanske vill göra en comeback i framtiden så därför tänkte jag ge er en snabb uppdatering. Såhär har mitt liv sett ut de senaste månaderna och det här har hänt:
Jag har blivit jättekorthårig. Syns lite på den enda bild jag har tillgång till just nu. Kortare och t.o.m rakat i nacken. Kommer inte ihåg om jag skrev något om det förut, men jag var brunett i somras och nu är jag blondin igen. MYCKET spännande!
Jag är arbetslös igen efter en sommar i Furuvik. Både jag och min plånbok börjar lida nu.
Det har blivit vinter och då menar jag en riktig vinter. Jäklar i mig så mycket snö det har hunnit komma sedan jag uppdaterade sist.
Jag har fyllt 22 år och som vanligt så sprang födelsedagen förbi utan att den förändrade mitt liv något alls.
Broder har flyttat till en egen lägenhet och får numera oftast supporta via telefon när det är tekniska problem.
Jag har varit på miljarder loppisar och kan nu fylla ett palats med fina prylar.
Jag har blivit en iPhoneägare och en trogen sådan. Laddar den minst två gånger om dagen för jag kör slut på den.
Fick en SATCseriebox som födelsedagspresent och har snart kollat igenom hela den.
Jag har fotat två gånger sedan den senaste uppdateringen. Väldig kasst av mig!
Halloween firades med förfest hos Angelica och sedan utgång där vi nästintill var ensamma i utklädnader. På förfesten hade vi den turen att våra vänner Marie och Anna kom och sminkade oss. Tjejerna jobbar i en maskeradbutik (Kalas & CO) där dem sminkade kunder hela halloweenveckorna och sen så tog dem sig an oss också. Vi var lätt snyggast i stan!
Jag och Krille har umgåtts som aldrig förr och har gjort massor med spännande vardagsgrejer, bl.a. så var vi till spelmässan Gamex i STHLM och hade det kul.
Jag och Angelica har umgåtts minst lika mycket och har gjort minst lika mycket spännande vardagsgrejer.
Det var väldans svårt att komma på alla stora händelser och förändringar som har hänt. Därför ger jag upp. Jag lever iallafall! Syns kanske snart igen och då med spännande bilder!
Ozzy överlevde igår

Bild lånad från SvD
Idag är jag slut för igår var jag i huvudstaden och i globen och såg Ozzy fucking Osbourne. Det var tokmånga rockare där och det var tokbra! Bäst var nästan trumsolot. Jag trodde inte att gubben skulle överleva ett till gig, men det gjorde han, tror att det var pausen med syrgas som gjorde det. Nu är det bara Metallica kvar på listan med band att se.
I'm alive!
Jag tänkte uppdatera lite mer nu framöver...förhoppningsvis. Det har hänt en hel del grejer den senaste tiden. Jag har blivit brunett, bestämt mig för att köpa ett D90hus och ett 50mm objektiv, varit till Dalhalla och sett den sista föreställningen av Rhapsody in Rock där, varit på två festivaler, jobbat arslet av mig och jag har inte haft någon tid alls över till att fota eller göra smycken. Jag måste komma igång med det igen! Jag har därför inga bilder jag känner för att visa... Guuud vilket tråkigt inlägg, men det visar att jag lever iallafall!
Kiss!

Jag igårkväll, tagen av mamma med hennes nya mobil.

Angelica och moder var mitt sällskap igår. Moder skulle strypa mig om jag la upp en bild på henne.



Igår var det underbart!! Jag listar Kiss uppe i topp tre av framträdanden jag sett och är supernöjd idag. Trots känslan i kroppen av att ha supit i 30 år, fast jag bara var i Sthlm en dag, så är det jävligt bra.
Mustasch och Europe var förband och gjorde det bra. Europe hyllade Dio med att spela Heaven and Hell, väldigt bra! Det var smällar, konfetti, fyrverkerier, linbanor, hissar, ljussättning, ett sjuhelvetes spelande och imponerande sång, det var helt enkelt underbart! Ni borde alla var avundsjuka som inte var där!
Idag är jag halvt död och det känns som om jag är bakis efter flera års supande och jag kan påpeka att jag inte drack en droppe alkohol igår. Det är så det ska vara! :)
Taggad!!

Tavlan av kärlek

Det här är det färdiga resultatet efter tisdagens tjejkväll. Vackert eller hur?
Katthemmet

Idag gjorde jag lite nytta och umgicks med underbara hemlösa katter. Fyra timmar på katthemmet och jag var ansvarig där idag. Lite nervös var jag allt, men mest stolt över ansvaret. Tänk att man kan hjälpa dessa katter genom att bara umgås med dem i några timmar. Någon som vill adoptera, bli jourhem eller bli volontär?
Imorgon ska jag jobba igen.
