Nikon D60+Nikkor 18-55mm f4-5.6(1/2s, F4.8, ISO 200)

Nikon D60+Nikkor 18-55mm f4-5.6(1/3s, F4.8, ISO 200)
Jag har en förälskelse i skuggor som lever sina små egna liv.

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6(1/100s, F5.6, ISO 200)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6(1/100s, F5.6, ISO 200)
Blogg.se har ju lite problem idag, men jag tänkte försöka uppdatera iallafall.
Jag har fotat inne i den härliga värmen idag och tänkte visa er två av ett gäng lyckade bilder. Det är istappar som jag har fotat genom det skitigaste fönstret vi har här hemma som ingen kommer åt att städa riktigt. Bilderna blev jäkligt bra trots det faktiskt. Fler kommer när jag har orkat redigera dem.

Jag kikade in hos Annika och fick se två inlägg om freelensing och var tvungen att testa. Det här är bilden jag tog helt utan att tänka på inställningar och på hur bra jag gjorde det. Så ta inte den här bilden superseriöst, kolla här istället om ni vill bli inspirerade och testa den här tekniken. Jag ska definitivt testa det här i dagsljus och när jag hittar något att fota.
Vad är då freelensing? Jo man tar loss objektivet och tippar det en aning och släpper in ljus direkt i kamerahuset. På så vis så får man häftiga effekter med färger, bokeh och själva stilen på bilden. Som sagt, kolla här!
Var dock försiktiga då man lätt får in damm i sensorn genom att fota utan objektivet helt fast!

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/30s, F5.3, ISO 100)
Nu har det gått några dagar sedan jag senast uppdaterade, det har varit en massa annat på mitt schema, såsom Charliepassning och bio med Krille. Jag återkommer med det senare, först måste jag berätta om något som fascinerar mig något så otroligt!
Konturen av kala träd mot en vacker himmel. Jag älskar det! Jag försvinner in i min fotovärld varenda gång jag får se just detta. Jag må vara knäpp, men det är nog det vackraste motivet som finns. Nu har jag fått det sagt...igen kanske. Det kan hända att jag har nämnt det förut.
I torsdags drog jag iväg till Gävle igen, den här gången till Angelica, för att vara borta hela helgen. På fredagen umgicks jag med världens bästa Charlie när Angelica var på jobbet. 08.00-19.00 var han mitt ansvar och jag blev bara ännu mer kär i lillen. Charlie är en liten nakenhund för er som inte följt bloggen. Han är ju så underbart söt! Efter en heldag med lillen drog jag vidare till Krille och umgicks med honom resten av helgen.
På söndagen var vi på bio och såg Avatar. Vi förbrukade de sista gratisbiljetterna jag hade. Avatar var bra, men mest för att den var bra gjord, hade det inte handlat om en helt ny värld och varit så bra animerad så hade det varit som vilken annan film som helst. Värd en gratisbiljett var den ju iallafall.
Toppenhelg med den bäste vännen, den bäste vovven och den bäste karln i världen!

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/250s, F5.3, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/250s, F4.2, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/500s, F5.3, ISO 100)
Jag tycker om att det varma möter det kalla. Ja det var typ allt jag hade att säga. En aning fåordig idag...

Okej, bered er för en hel drös med bilder på fiskar. Är ni redo? Då kör vi!

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/15s, F5.6, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/80s, F5.6, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/15s, F5.6, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/15s, F5.6, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/15s, F5.6, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/15s, F5.6, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/80s, F5.6, ISO 100)
Det var inte en lätt uppgift att fota fiskar i ett rundat akvarium inte, dels för att det då inte går att fota med blixt och dels för att fiskar inte tycker om att vara still, så det här med lång slutartid kan man glömma också. Jag avskyr att höja ISOn så det vägrade jag att göra. I svartvitt fungerar även suddiga bilder så jag fick till en del bilder ändå tycker jag.

Nikon D60+Nikkor 18-55mm f3.5-5.6 (1/800s, F5.3, ISO 100)
Jag tänkte att jag skulle bjuda på lite närbilder, men jag upptäckte att jag inte har fotat några sådana på länge, så det fick bli en till landskapsbild. Jag tänkte passa på att svara på ett par frågor också.
Vart fotar du någonstans? Nästintill alla bilder jag tar är tagna nära mitt hem och är bilderna inte tagna här hemma så är de antagligen tagna i Gävle hos pojkvännen. Jag tycker om att fota naturen och behöver inte ta mig långt för att hitta vackra landskap direkt.
En annan fråga är vart jag bor och mitt svar är Boänge i Sandviken utanför Gävle, många tror att jag menar Borlänge och jag är ganska van vid det så det gör ingenting alls om någon tar fel. Så långt bort ligger inte Borlänge ändå, så helt fel är det ju inte.
Nu vet ni och ännu en gång fick jag stoltsera med mitt vackra Boänge! Snart får jag öppna en turistbyrå här med tanke på all reklam jag sprutar ur mig.

Nikon D60+Nikkor 18-55mm f3.5-5.6 (1/320s, F5.6, ISO 100)
Idag tog jag en promenad hela vägen till arbetsförmedlingen och pratade om min migrän. Jag var smart och tog med kameran så att jag kunde passa på och fota på vägen hem. Synd nog så var det så jäkla kallt att fingrarna domnade bort bara av att plocka fram kameran ur väskan, vilket gjorde att jag inte riktigt hann med att fippla med inställningar och fokus. That's life!

Nikon D60+Nikkor 18-55mm f3.5-5.6 (1/320s, F3.5, ISO 100)
Jag tror att Boänge är som vackrast när det är snö precis överallt och speciellt på varenda gren på varenda träd. Jag kan inte låta bli att älska det! Jag kan inte låta bli att tycka synd om alla människor här i världen som inte får uppleva ett äkta Narnialandskap. Sjukt vackert är det!

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/500s, F4.5, ISO 100)

Nikon D60+Sigma 70-300mm f4-5.6 (1/500s, F5.3, ISO 100)
Jag tänkte visa er två bilder från min senaste fotorunda. Jag fångade precis den sista solglimten och blev blöt i stjärten när jag satte mig på huk i den höga snön. Lärdomen den dagen var att jag ska fota i täckbrallor. Man lär sig något nytt varje dag!

Okej, nu har jag haft tråkigt i, vad som känns som, evigheter och kan inte hålla mig borta härifrån längre. Det fick bli en liten bloggpaus som lärde mig att jag inte ska sikta mot stjärnorna. Jag ska begränsa mig till att blogga när jag verkligen känner för det och har ork och jag ska skita fullständigt i antalet läsare och kommentarer. Så som jag vet att det ska vara. Det betyder dock att det kommer uppdateras sällan och svar på kommentarer kommer komma flygandes minst lika sällan.
Bättre med lite uppdateringar än inga alls kanske?

Aja. Jag blev sugen på att skriva ett inlägg om motljus. Here we go!
Det finns lite att tänka på när man fotar i motljus. Det första du bör tänka på är linsöverstrålningar och annat. I vissa fall kan dessa effekter förstöra bilder.

Effekten i bilden ovan gör att man inte alls ser det man vill se i bilden och det går inte att göra så mycket åt det.

I den här bilden stör gradiantöverstrålningen koncentrationen och tar över bilden.
I vissa fall kan dessa effekter göra bilder mer speciella och egna också, så jag säger inte att alla bilder blir förstörda av dem.
Hur gör man för att undvika dessa effekter? Jo, man kan använda motljusskydd, ha ett objekt ivägen för solen (så att strålarna inte går direkt in i linsen), ha ett filter på linsen eller chansa på att det inte blir några effekter och kolla på bilderna du tar och ta nya. Någon som har andra tips? Skriv gärna en kommentar!
Ett annat tips är att vara extra noggrann med fokus och helst fota med autofokus.
Dagens misstag:

Eftersom att du har svårare att urskilja var du har fokus så bör du ta ännu fler bilder än vad du normalt brukar ta och testa många olika fokuspunkter så att du är säker på att någon bild blir bra.
Fokus skulle vara precis i mitten på bilden ovan, men då jag inte såg ett skit av vad jag gjorde så hamnade fokus fel och jag har nu ångest. Så kan det gå!

Tänk på att varken utsätta din kamera eller dina ögon för starkt ljus förlänge och på att helst ha filter på dina objektiv som skyddar lite extra.
Kommer jag på mer så får ni en uppdatering då. Gå nu ut och fota i motljus så fort du får chansen till det! Motljusbilder är mångas favoriter!

Jag har just nu inga planer på att avsluta min bloggpaus, men det här inlägget måste skrivas. Min bäste vän förtjänar ett eget inlägg.
På nyårsafton gav min bäste vän upp och orkade inte kämpa längre. Pompe blev 13 år gammal och till slut orkade han inte längre. Jag och broder var ute på vift och det var nog lika bra. Mamma fick ta hand om honom hela dagen när han mådde dåligt och inte kunde gå och åtta på kvällen åkte mamma, pappa och Pompe till veterinären. Pompe fick äntligen ge upp och slippa kämpa.


Jag saknar stunderna då jag klev in i samma rum som Pompe och han viftade på svansen och blev glad varenda gång, slängde sig ner på golvet och ville bli kliad på magen. Jag saknar stunderna när han fanns där och tröstade, även om han inte alls förstod varför jag var ledsen, han fanns där och tröstade ändå. Jag saknar mest stunderna när han ville få nosen gnuggad och blev så glad när jag kom med handduken.

Alla djurägare säger samma sak om sina djur, men jag tror att vi och Pompe inte hör dit, Pompe var en speciell hund med sin egna personlighet. Han var inte som alla andra och han kommer vara saknad i all evighet!

Vila i frid min vän och ta hand om farmor, hon har säkert korv och annat gotta i beredskap i väntan på dig!