Det bästa med massor av snö är när träden är vita. När det ser kallt och isigt ut. När man förväntar sig att se en snöräv eller en isbjörn på bilderna. Ja då är vintern något jag gillar. När det är tösnö och blöta vägar gäller det att tänka på alla vita träd som skriker kyla åtminstone någon gång om året.

Istället för att blogga idag så har jag fotat som en tok. Jag har experimenterat istället för att ta seriösa bilder och det har blivit runt 400 stycken bilder att kolla igenom på datorn.  Jag passade på att leka med kameran ute i snön lite grann.
För jäklar va mycke snö vi har fått! Dom här bilderna togs runt två tiden och det har snöat sen dess. Ska vi hoppas på att få återuppleva år 1998 igen eller vore det jobbigt?

Is på sjön, snön yrandes i luften och solen som lyser med sin närvaro. Det är så jag kommer ihåg alla stunder från barndomen på sjön. På vintern finns det inte mycket som är mysigare än en picknick på klar is med varm choklad i en termos. Ibland är vintern bra mycket bättre än sommaren, men bara ibland.

Gröt hör ju till julen, men tomtegröt kittlar inte mina smaklökar lika bra som mannagrynsgröt. Det ska inte vara kanel eller mjölk heller, det ska vara jordgubbssylt. Det lockar fram rätt smak på gröten och tar inte bort konsistensen eller smaken. Mannagrynsgröt är min julgröt!

Allt behöver inte vara rött och vintrigt i december, lite får vara rosa och lite somrigt också.

Jag lyckades ta kort på våran ekorre som springer runt här i Boänge, genom mitt fönster på 50 meters avstånd, men iaf. Han är svår att ta kort på kan jag säga. När jag visar mamma att jag har lyckats ganska skapligt ändå så skriker hon "Den jäveln äter på min gran!!!". Hon sa inte att jag var duktig som äntligen hade lyckats någolunda eller så utan hon bryr sig bara om att den jäveln äter upp hennes gran.
   Jag tyckte att han var skit söt när han tog tag i kvistarna och snaskade i sig skotterna. Han hade en väldans bra teknik. Jag tyckte att jag lyckades med något som tycktes vara omöjligt, mamma tyckte bara synd om granen.

Tänk om man fick godis av sin favoritfigurilur så fort man var sugen på det. Det får jag! Jag får små söta fyrkantiga godisar av min Wall-E varenda gång jag känner sockersug.


(Foto: Lavica.)

Ett rådjur åt på ett äpple under vårat äppelträd och jag var klantig och tog den här bilden och en bild med blixt som skrämde iväg den och som speglade sig i rutan jag tog bilden igenom. Men visst var det häftigt? Lite iaf?

I väntan på Krille brukar jag oftast ha jätte tråkigt. När jag har kameran brevid mig så blir det oftast att jag tar till den och så blev det även för några dagar sedan när Krille satt och spelade. Då fick Peters (Krilles fader) orkidéer lida. Nu har jag också jätte tråkigt...men ingen kamera.

Jag känner mig galet trött och orkar inte skriva något för stunden och bjuder därför på en bild.
En av alla mina glasfigurer med ökad kontrast i svartvitt.

Förklara för mig varför jag älskar den här bilden. Någon?

Jag har pratat mycket om Charlie och lagt upp mycket bilder på honom på sista tiden. Jag har däremot inte visat en favoritbild på min vackraste Pompe som jag för inte alls så länge sen. Han är den vackraste bästa vän man kan ha.