Okej jag ändrar mig, det här är nog min favorit från förra året. Det är nog den bästa bild jag tagit, enligt mig åtminstone.
Huset är "Labbis" i Forsbacka.

Jag får en spöklik känsla.

Jag orkade inte riktigt byta objektiv ute i vinterkylan, så jag tog dessa bilder med mitt 18-55 mm. Det som är negativt med det objektivet är att solen bara blir en fläck, man ser inte dom fina solstrålarna lika bra som med mitt 70-300 mm. Men men, jag ville ju fånga dom fina ränderna som träderna bildade och det lyckades jag ju med.

Förövrigt så betalade jag precis 600 kr, av mina sparade pengar, till one.com där jag snart har min egna hemsida. Jag funderar på om jag ska flytta över bloggen dit också, vi får se. Jag ska sälja mina smycken på MIN hemsida sensatempo.se så snart den kommer upp. Yaaaaay för mig!

Innan snön har lagt sig som ett vitt täcke och innan isen har hunnit frysa till.

Bakom löven skiner solen och det tycks döljas en hemlig värld.

En sagolik värld där solen skiner, där löven sakta faller och landar mjukt på vattnet som glider förbi i lugnan ro.

Snälla säg att det inte bara är jag som får Dawson's Creek känslor av den här bilden? Jag känner en våg av sommar, varma kvällar, myggbett, sommarflirtar och tonårsproblem skölja över mig. Och jag längtar, kanske inte efter dom två sista punkterna då men. Den enda sommarflirt jag längtar efter är en året-runt-flirt redan. Är det bara jag som vill sitta längst ut på bryggan med en filt och glass med jordgubbar?

(P:S Jag fortsätter att blogga tills jag har hittat ett bra sätt att spara alla minnen. När jag har hittat det, då bestämmer jag hur jag ska göra.)

En dag såg jag att himlen var helt underbar och att trädsiluetterna blev ännu finare än vanligt med de vackra färgerna bakom sig. Jag var tvungen att fota, dock så blev det genom en ruta med intorkade regnränder på. Jag tyckte att det blev en ganska häftig effekt. Tänk va slumpen kan åstadkomma.

Jag kan inte låta bli att älska alla kyliga och vintriga bilder, även om jag hellre vill ha värme och sommar.