När jag döpte den här bilden så kom jag att tänka på farfar. Center of attention, det är precis vad han vill vara hela tiden. Idag är det hans födelsedag, hela 90 år. Vi blev alla snabbt påminda om varför han har fått tior efter tior (man kallar massa småproppar för tior), varför han har väldigt svårt att höra, varför han knappt kan ta sig fram längre och varför han behöver hjälp hela tiden. Han är gammal. 90 år. Det är jäkligt många år det.
   Så idag var det hans dag. Jag har en väldigt pratglad faster och en väldigt pratglad fader och båda två är envisa och ska alltid ha rätt. Idag började dom diskutera körskolor efter att farfar frågade om jag har börjat ta körkort än. Dom började tjaffsa om vart en körskola låg för säkert 30 år sedan och vips så gick det inte att få en syl i vädret. Då försökte farfar berätta en historia från sin tid gällande det här med att ta körkort. Han blev nertystad och fick ägna sig åt sin tårta istället. Jag tänkte att det ändå är farfars dag och jag tänkte på att farfars barn alltid klagar på hur självisk han brukar vara som alltid vill höras mest hela tiden och jag tyckte synd om honom. Han får inte ens prata om det han vill på sin födelsedag för att dom som själva vill stå i centrum hela tiden inte lät honom stå i centrum för 30 sekunder.
   Farfar lät dom prata och när dom blev tyst så sa han det han ville säga och sen gick han in till köket och skrapade lotter istället, som han blev ivägsläpad ifrån från första början. Han känner nog sina barn och han vet nog att det inte går att stå i centrum i samma rum som dom två. Tur att min andra faster inte också var där....